tisdag 28 september 2010

Vett och ettikett med allergi?

Nej, nu får det faktiskt vara nog.

Jag brukar ibland kika in till Ribbing på DN för jag tycker att det ändå är ganska intressant med vett-och-ettikett-frågor, kanske mest för att jag sällan reflekterar över sådant.

Men idag, så kikade jag in och hittade en fråga med rubriken: Glutenfri bjudning?
Woho tänkte jag då, nu kommer det stå att självklart ska värden tillhandahålla mat till sina gäster som denne tål.
Men oj så fel jag hade.

En allergiker ska tydligen inte kunna begära att få mat som denne tål på en bjudning
"Nej, man kan inte förvänta sig eller begära att någon, inte ens den egna släkten, ska tillreda specialmat på grund av att en i sällskapet har en matintolerans. " - Margareta Ribbing

Nu måste jag själv backa bandet. Innebär det att en person med allergi ska ha med matlåda?
Alltså en person som har en funktionsnedsättning inte ska få delta på middagar?
Innebär det då att jag ska be min rullstolsburna vän ta trapporna till min lägenhet, eftersom jag måste ta den med matkassarna?
Att jag ska be min blinda gäst gå utan blindkäpp/ledarhund, eftersom det blir ju så rörigt då?

Hör ni hur det låter? Det skulle aldrig accepteras att jag skulle be mina vänner och gäster göra så. Men att neka en gäst mat på grund av allergi det är fullkomligt acceptabelt?

Allergi är en funktionsnedsättning som kan tvinga personen att snabbt uppsöka sjukhus på grund av anafylaktisk chock/annan reaktion.
Allergikern har aldrig valt att vara allergisk.

Jag kan förstå att folk inte tänker på mig när de har middagar eftersom jag är vegetarian, men det är helt och hållet självvalt. Ofta kan jag äta delar av maten och äta en kvällsmacka senare. (Även om jag bland mina närmsta vänner blir riktigt sur om de "glömt" att jag är vegetarian till sedan länge planerade nyårsmiddagar...)

Tillbaka till ämnet. Att kunna ge sina gäster mat de inte blir sjuka av är väl en bra grund?
Inte skulle väl du servera dåligt kött till någon?
Inte heller skulle du servera något som får din gästs luftrör att svullna upp och hindrar gästens andning? Eller?

Jag kommer fortsätta att inför varje "bjudning" jag har fråga gästerna om allergier/matpreferencer.

Det handlar ju om att skapa en måltid som samtliga kan njuta av, är det inte fin ettikett att bjuda på mat som man inte dör av?

/Erika

söndag 26 september 2010

Nordisk förening för unga med funktionsnedsättningar

Så då var den här helgen "avverkad". Helgen i Oslo har gett mig ett driv som jag saknat lite tidigare. Den beslutsamhet jag känner idag har jag nog aldrig riktigt känt.

Men ska jag bli irriterad över personers okunskap för att känna det här drivet? Jag tycker det verkar överdrivet... men nu är det så.

Att träffa andra nordiska förbund som arbetar med funktionsnedsättningar har varit oerhört givande. Men än en gång har en livshotande funktionsnedsättning glömts bort, nämligen allergi.

Jag tycker inte att det är okej att ha rökpauser på ett möte där det samlas människor. Speciellt inte när det ska diskuteras frågor såsom funktionsnedsättning och tillgänglighet.

Jag tycker inte att det är okej att placeras i ett fack för att jag har en funktionsnedsättning. Jag har samma rättigheter som alla andra och behöver inte särskiljas från någon annan (mer än att vi alla individer är olika).

Jag tycker inte att det är okej att folk struntar i mina åsikter bara för att jag inte kommer från en organisation med företrädare i hela Norden.

Men...
Jag tycker att det finns mer att göra.

Jag tycker att det ska till en förändring i attityd hos alla, även personer med andra funktionsnedsättningar.

Jag tycker att i år är rätt år för att göra den skillnaden.

Jag tycker att vi tillsammans ska sträva efter ökad tillgänglighet för alla.

♥ Erika

fredag 24 september 2010

Nordiskt samarbete

Lite senare ikväll så åker jag och Sofie till Oslo för att vara med på en nätverksträff förr ett nätverk för funktionsnedsatta i Norden. Oerhört spännande!

Jag är så där spänd och nervös inför att åka i väg. Tänk om alla andra redan känner varandra och är värsta bundisarna? Tänk om alla tycker jag har knäppa åsikter?
Fast jag vet att jag har Sofie vid min sida och de andra svenska ungdomsförbunden som jag träffat tidigare.
Mina åsikter kanske kommer låta knäppa men det är väl kanske det som kan få ett samarbete att gå framåt?

Jag borde inte vara nervös för det här, eller?
En del av nervositeten kommer också från en press jag delvis lagt på mig själv men som jag känner kommer lite från medlemmarna också. Det här är något som inte bara ska bli en massa prat utan det här ska bli ett nätverk/samarbete som alla ungdomsorganisationer ska tjäna på och utvecklas av.

Ohh..! Men spännande det kommer det bli. Jag har slipat på engelskan och hoppas att det är underförstått att vi ska använda engelska. (Danska är inte direkt en av mina dolda talanger)

♥ Erika

onsdag 22 september 2010

När något som skapar tillgänglighet blir otillgängligt.

Hejsan,

Som ni kanske redan vet bor jag i Gävle och åker därför tåg varje morgon. På vägen till tåget ser man alltid massvis med konstiga, roliga och knepiga saker. Jag brukar inte bli arg över att hitta nya saker att titta på i min hemstad men en morgon blev jag riktigt förbannad faktiskt. Bilden till vänster visar en blindskriftstavla som är ganska vanligt på tågstationer nuförtiden. Men ser ni, det är några puckon som ställt cyklar framför. Hur tror de då att en synskadad person ska kunna använda tavlan?! Äntligen har man gjort Sveriges tågstationer liiite tillgängligare och då förstör andra (förmodligen) seende människor. GRRR!
Detta visar återigen att vi måste vara ännu tydligare i vårt budskap när det kommer till tillgänglighet.
Jag skulle vilja jämföra denna situation med en annan situation då allergi eller astma är inblandad men kommer inte på någon bra just nu. Gör du?

Kram!

Sofie Lindberg, projektledare

tisdag 21 september 2010

Inspiration från andra sidan Atlanten.

Igår läste jag i DN att New York föreslår rökförbud i stadens parker för att alla ska kunna njuta av den friska luften (och med detta i åtanke kan vi dra parallellen att luften inte är frisk när andra röker). Detta påhitt är inte helt nytt, Vancouver har redan infört rökförbud i stadens parker. Kanske p.g.a OS tidigare i år?

Jag tycker det är oerhört intressant att i den information som jag lyckats hitta om dessa rökförbud är att fokus ligger på att alla ska kunna andas frisk luft. Få som läser artiklarna kommer nog tänka på det obehag rök kan väcka för personer med astma och allergi. Dock gillar jag att det inte blir "stackars allergikerna ska numer kunna få vara i stadens parker" utan att fokus ligger på allmänhetens välbefinnande.
Och det är väl det vi i slutändan vill komma åt? Att alla ska kunna få delta i samhällets gemenskap utan att må dåligt?

♥ Erika

måndag 20 september 2010

Insikter

Under helgen har något förflyttat sig från teori till verklighet i min värld. Jag har nämligen gått från att vara sambo med en glutenintolerant person (personen studerar i England under hösten) till att vara kombo med en doft- och citrusallergiker. Helt plötsligt handlar det inte bara om att köpa två sorters kakor till fikat (självklart kostar den "speciella" kakan dubbelt så mycket...) utan även om att rensa badrummet, städskåpet, köket och klädkammaren på diverse allergener. Handtvål, duschtvål, parfym (sambons, jag använder endast vår kära Bats!), raklödder, citroner, apelsiner, WC-Anka citrus, rengöringsmedel för kök, rengöringsmedel för toan... Ja, ni vet vad jag pratar om.

Intressant hur det har inflytande över ens vardag. Och hur man den ena dagen upplever att man har koll på läget för att sedan plötsligt inse att man har missat hälften av lägenhetens allergener. Plötsligt är varje stund i ens egna bostad som att befinna sig i ett UA-sammanhang. Man kan liksom inte stänga av när man åker därifrån. Den generella försiktigheten man vidtar (ur astma- och allergiperspektiv) för andra människors skull räcker inte. Det är ännu en gång bekräftat att mänskliga möten berikar och utvecklar oss alla!

onsdag 15 september 2010

Har det redan gått två år? Det gick snabbt!

UAs Riksöverläggning för två år sedan var min första dag som lokalföreningsombudsman. Det var en omtumlande helg med mycket nya intryck, men samtidigt en perfekt introduktion till UA och alla härliga människor som gör denna organisation till vad den är.

Nu är det mindre än en månad kvar till nästa RÖ. Tiden har gått fort men det har verkligen hunnit hända mycket på lokalföreningsfronten under dessa två år. UA har nu nästan dubbelt så många lokalföreningar, från sex till tio stycken, och det lokala engagemanget är starkare än någonsin.

Du har fortfarande chans att delta på årets RÖ. Vill du vara med och påverka UAs framtid för de nästkommande två åren? Skicka i så fall ett mail med dina kontaktuppgifter till:
ro@ungaallergiker.se

Du kan läsa mer om RÖ här

//Simon

tisdag 14 september 2010

Demokratisk rättighet och skyldighet

I år 2010 är det riksdagsval (och val till kommuner och landsting förstås) och i en demokrati som Sverige har vi rätten att utöva den demokratiska rättigheten att rösta. Men se det inte enbart som en rättighet, det är din skyldighet att rösta. Din skyldighet att nyttja din röst till det du vill ska forma Sverige de kommande fyra åren.

För mig har det inte varit ett lätt val. Jag lyckades få ner mina alternativ till två partier och jag har blivit mer och mer frustrerad ju mer jag pratat med partirepresentanter, det finns alltid något jag inte håller med om. De senaste dagarna har jag dessutom mest fokuserat på frågor där min åsikt skiljer sig mot partiets. Bra val? Kanske, jag har fått ifrågasätta mycket, men desto mer har jag fått inse att det inte finns ett endaste parti som jag till 100% kunnat lägga min röst på.

Det blev ett taktiskt val för mig.
Och jag stödjer helhjärtat kampanjen Rösta Demokratiskt! samtidigt som jag är glad för att ungdomsorganisationen Ungdom Mot Rasism kämpar så hårt för sin sak! Alla UMR:are där ute, keep up the good work!

Och till alla UA:are rösta på söndag eller förtidsrösta! Och rösta demokratiskt!

/Erika

Live från baren

Hej kompisar!

Jag ær på jobbet med jobbets dator, dærav inga svenska bokstæver. Håll ut!
Ni vet de dær texterna på cigarettpaketen som varnar før alla møjliga grejer och ska få folk att inte køpa cigaretter? Jag undrar lite øver dem, har det hjælpt? På de danska paketen står det saker i stil med att det ær beroendeframkallande så børja inte, du kan få leversjukdomar, hjærtsjukdommar, bli impotent , få dålig hud, du kan dø. Allt det dær verkar folk ju strunta i. Det ær væl fine, det rør bara dem. Men det dær med at det ær farligt før din omgivning då? Det står också på vissa men jag anser att det borde betonas mer. Folk kan ignorera risker før sig sjælv men de borde inte få sætta andra i fara. Jag såg ett paket nyligen dær det stod " Røk inte i nærheten av barn, de har rætt att vælja sjælva". Fint nog. Men har inte vi andra också det? Jag vill också vælja tack. Vad kan man skriva på de dær paketen så att folk førstår?

Ida

lördag 4 september 2010

Att hitta utmaningar

Att se utmaningarna - inte hindren. Det är så jag vill leva min vardag. När jag stöter på ett problem vill jag inte se på vilket sätt jag blir begränsad - jag vill se de möjliga lösningarna. Ett positivt tankesätt underlättar för att hitta nya vägar att lösa saker på.

När jag går på skoaffär finns oftast inte skor i min storlek, så då går jag på barnavdelningen istället. Att springa är ett av mina intressen, men ibland blir min astma till ett hinder. Men då slutar jag inte att springa, utan tar på mig en springtröja som värmer om halsen så att luftvägarna inte blir så kalla. När min pall är för hög för att passa vid bordet kapar jag dess ben.

Naturligtvis går det inte alltid att på egen hand lösa sina problem. Ibland krävs omgivningens hänsyn och samarbete. Om man inte kan gå till skolan för att lärarna använder för mycket parfym så ska man inte behöva lösa det genom att bära gasmask i klassrummet. I det fallet krävs det minst ansträngning av läraren för att lösa problemet - det räcker ju med att hen inte tar på sig parfymen på morgonen.

Jag tror att alla problem går att lösa och att man inte ska begränsa sig i onödan. Det handlar både om sin egna inställning och om omgivningens vilja att samarbeta och anpassa sig. I Sverige år 2010 tycker jag det borde vara en självklarhet att det fanns en så grundläggande mänsklig respekt för varandra att många vardagliga problem som uppstår på grund av astma och allergi skulle kunna undgås, till exempel folk som röker utanför sjukhusentrén. Det är den respekten och förståelsen för varandra som jag vill kämpa för. Det är en utmaningen jag är villig att anta!

Men än har jag och alla andra eldsjälar inom Unga Allergiker en lång bit kvar att gå innan vi har löst den utmaningen. Därför passar jag på att ta egna sporrande uppgifter under tiden - min senaste är att försöka göra en tjejklassiker eller halvklassiker, något jag verkligen känner mig peppad för! Hoppas att ni slipper onödiga hinder i eran vardag, utan finner egna utmaningar som är både utvecklande och inspirerande!

Mvh Nina

torsdag 2 september 2010

Våga!

Att våga vara sig själv är inte alltid det enklaste. Men att du som allergiker vågar stå på dig i mataffären, restaurangen, skolan eller på andra liknande platser när det gäller dina behov kan aldrig vara fel, det hjälper bara människor att inse att alla ska ha samma rättigheter. Vist det kommer finnas människor som tycker att ni är besvärliga, men det är ju inget som ska lastas på er som allergiker eller astmatiker. Tänk inte på att ni är begränsade att gå ut, utan tänk att om ni vill äta ute med era kompisar så GÖR DET! Det kan leda till att nästa gång ni går ut så kanske inte den tanken kommer upp om att ni är besvärlig, utan att ni ska ha en rolig stund istället. Även att andra allergiker och astmatiker blir bemötta på ett vänligt sätt.

Om du börjar med att stå upp för dina rättigheter som allergiker eller astmatiker så kommer det vara fler som vågar. För tillfället är det få av personaler på restauranger eller dylika platser som vet vad det innebär när vi ställer krav på att få mat eller annat anpassat för oss allergiker och astmatiker. Men det är på väg att förbättras!

Fortsätt att våga, fråga på även om det känns som ni är besvärliga. Men så är inte fallet!
Ni hjälper bara samhället att få upp ögonen!

Våga, Våga och kämpa lite till! Det kommer hjälpa många!