För några veckor sen fick jag jobb på en bar här i Köpenhamn, en jättefin en med massor av trevliga människor. Det är en bar som också är café, biljard-hangout, visar sportevent på tv, har bordfotboll och dart samt allmänt trevlig atmosfär. Dock finns det några grejer som gör att detta aldrig kommer bli ett hak som vi allergicertifierar ( om vi skulle syssla med sånt).
1. Man får ta med sig egen mat och äta i lokalerna. Detta tycker många är väldigt trevligt men människor med luftburna allergier kanske inte håller med.
2. Det serveras jordnötter.
3. Det finns ett rökrum. Det är väl bara bra tänker ni kanske, att man begränsar rökandet. I Danmark är det okej att röka inomhus på ställen under en viss kvadratmeter och eftersom mitt jobb har hyfsat stora lokaler har vi alltså rökrum. All good - om det inte bara funnits en dörr och två dörröppningar. Och om folk faktiskt brydde sig om att stänga den dörren.
4. Alla i personalen, utom jag, röker. Och det är okej att ha rökpaus i köket, där vi tar hand om disken, hämtar nya glas, fyller på ölkaggar osv. Så även om jag kan undvika att hämta glas i rökrummet för det mesta så kan jag inte undvika att vara i köket.
5. Det är okej när folk tar med sig hundar in i lokalen. Det gör de visserligen inte under särskilt lång tid oftast men det händer.
Vad säger ni, allergivänlig bar of the year?
Såhär ser det dessvärre ut på rätt många ställen. Danmark har en bit kvar att gå helt enkelt.
Knus
Ida
torsdag 24 juni 2010
tisdag 22 juni 2010
Äntligen!
Ända sedan man började märka att våren verkligen var på väg, att det antagligen inte skulle komma en snöstorm till, att vi faktiskt inträtt i en årstid allmänt betraktad som icke-vinter och man kunde börja vara utomhus utan att ha på sig alla kläder man äger - ända sedan dess har jag gått och väntat lite på att ögonen och näsan ska börja klia. Jag har lyckligtvis inga större problem med björkpollen, som ju går igång mycket tidigare, det är gräsets pollen som bråkar mest med min kropp. Eftersom denna allergi eskalerat mer och mer för varje år det senaste har jag lite nyfiket ( på samma sätt som man är nyfiken på hur det känns att bryta benet, om man inte gjort det) väntat för att se vad denna sommar skulle ha att komma med. Det har dröjt och dröjt, jag har hunnit tänka att Danmark kanske är gräspollenallergikernas välsignade land men NU, har symptomen äntligen manifesterat sig. Ögonen kliar, näsan kittlas, nysningarna avlöser varandra och tröttheten segar ner kroppen. Perfekt timing inför Roskildefestivalen. Note to self, glöm för guds skull inte pollenpillren i packningen. Önskar bara att de hjälpte helt och hållet...
Ida
Ida
fredag 18 juni 2010
Lyckan i att få göra som alla andra
Sedan jag kom in i tonåren har mina allergier försvunnit, en efter en. Jag är en av de lyckligt lottade som har vuxit ifrån nästan alla mina allergier. Igår testade jag att äta mandel, och även det gick bra. Den där lyckan jag känner när jag får äta något nytt, upptäcka outforskade områden - det gör mig så glad!
Det bästa med att allergierna växte bort var att jag (hur sjukt det än låter) kunde göra fler saker och kände mig mer normal. När jag var liten insåg jag inte hur onödigt mycket jag lät min allergi begränsa min vardag. Det var först när jag började kunna följa med kompisarna och fika, kunde köpa popcorn på bion och kunde äta glassen som delades ut på skolavslutningen - det var först då jag förstod hur mycket jag hade avstått från för min allergi.
Jag minns första gången jag var på ett café och beställde fika. Det kändes så lyxigt och jag var sprudlande glad. Att ta en fika är något som många gör minst en gång i veckan, en vardagsgrej. Men jag hade aldrig gjort det i hela mitt liv. Att sitta där och fika, precis som alla andra, det var lycka.
Den lycka som jag upplevde första gången jag satt på ett café, första gången jag slapp ta med egna popcorn till bion, första gången jag åt glass på skolavslutningen som alla andra, den lyckan vill jag att alla ska kunna uppleva. Lyckan åt att kunna göra som alla andra, att inte behöva avstå från något för sin allergi. Det finns sätt att baka glutenfria bullar. Det går att skriva vilken olja popcornen på bion är poppade i. Det är inte så svårt att köpa mjölkfri glass till skolavslutningen.
Många av de hinder jag som allergiker stötte på hade lätt gått att undvika. Det handlar om hur pass villig omgivningen är att göra de där små förändringarna, som betyder så pass mycket för många allergiker. Det är förändringar som borde vara självklara och något som vi borde kunna kräva.
//Nina
Det bästa med att allergierna växte bort var att jag (hur sjukt det än låter) kunde göra fler saker och kände mig mer normal. När jag var liten insåg jag inte hur onödigt mycket jag lät min allergi begränsa min vardag. Det var först när jag började kunna följa med kompisarna och fika, kunde köpa popcorn på bion och kunde äta glassen som delades ut på skolavslutningen - det var först då jag förstod hur mycket jag hade avstått från för min allergi.
Jag minns första gången jag var på ett café och beställde fika. Det kändes så lyxigt och jag var sprudlande glad. Att ta en fika är något som många gör minst en gång i veckan, en vardagsgrej. Men jag hade aldrig gjort det i hela mitt liv. Att sitta där och fika, precis som alla andra, det var lycka.
Den lycka som jag upplevde första gången jag satt på ett café, första gången jag slapp ta med egna popcorn till bion, första gången jag åt glass på skolavslutningen som alla andra, den lyckan vill jag att alla ska kunna uppleva. Lyckan åt att kunna göra som alla andra, att inte behöva avstå från något för sin allergi. Det finns sätt att baka glutenfria bullar. Det går att skriva vilken olja popcornen på bion är poppade i. Det är inte så svårt att köpa mjölkfri glass till skolavslutningen.
Många av de hinder jag som allergiker stötte på hade lätt gått att undvika. Det handlar om hur pass villig omgivningen är att göra de där små förändringarna, som betyder så pass mycket för många allergiker. Det är förändringar som borde vara självklara och något som vi borde kunna kräva.
//Nina
tisdag 8 juni 2010
Om jag vågar så vågar du!
Vilka av er i UA har någon gång valt att inte fråga om det inte finns godare mat än den "allergikost" som erbjuds?
Vilka av er i UA har någon gång valt att inte säga till när någon ätit nötter/rökt/skalat apelsiner/vad helst som gör dig sjuk för att inte verka "jobbig"?
Vilka av er i UA har någon gång valt att gå undan till ett avskilt område för att ta er medicin när ni blir sjuka?
Vilka av er i UA har någon gång tänkt "imorgon så ska jag våga säga ifrån"?
Jag tror det finns flera av er där ut som svarat ja på någon eller flera av dessa frågor. Min fråga till er är varför?
Att ha en funktionsnedsättning (astma/allergi) behöver inte innebära ett funktionshinder (att astman/allergin begränsar ditt vardagliga liv).
Vi kan alla säga ifrån. Vi alla vågar.
Jag har länge sett mig som den där lilla mesen som hellre går undan än att säga ifrån. Men jag har fått nog. Jag orkar inte det längre.
Jag ska inte låta något begränsa min vardag. Och jag ska verkligen inte låtan någon annan begränsa den. I och med detta vill jag inte heller att någon ska begränsa någon annans liv.
I helgen gjorde jag något för första gången. Jag stod upp för alla er allergiker där ute och jag vill att ni gör mig sällskap. Jag vill att ni säger till när någon gör så att ni mår dåligt, jag vill att ni kräver god och bra mat i skolan, på arbetsplatsen eller varhelst ni vill äta.
Men främst vill jag att ni ska vara stolta över de ni är och inte skämmas över er astma/allergi.
Slå näven i bordet
Ta ingen skit
Stå upp för att leva ett liv utan begränsningar (för om jag kan göra det, så kan du det också!)
/Erika
Vilka av er i UA har någon gång valt att inte säga till när någon ätit nötter/rökt/skalat apelsiner/vad helst som gör dig sjuk för att inte verka "jobbig"?
Vilka av er i UA har någon gång valt att gå undan till ett avskilt område för att ta er medicin när ni blir sjuka?
Vilka av er i UA har någon gång tänkt "imorgon så ska jag våga säga ifrån"?
Jag tror det finns flera av er där ut som svarat ja på någon eller flera av dessa frågor. Min fråga till er är varför?
Att ha en funktionsnedsättning (astma/allergi) behöver inte innebära ett funktionshinder (att astman/allergin begränsar ditt vardagliga liv).
Vi kan alla säga ifrån. Vi alla vågar.
Jag har länge sett mig som den där lilla mesen som hellre går undan än att säga ifrån. Men jag har fått nog. Jag orkar inte det längre.
Jag ska inte låta något begränsa min vardag. Och jag ska verkligen inte låtan någon annan begränsa den. I och med detta vill jag inte heller att någon ska begränsa någon annans liv.
I helgen gjorde jag något för första gången. Jag stod upp för alla er allergiker där ute och jag vill att ni gör mig sällskap. Jag vill att ni säger till när någon gör så att ni mår dåligt, jag vill att ni kräver god och bra mat i skolan, på arbetsplatsen eller varhelst ni vill äta.
Men främst vill jag att ni ska vara stolta över de ni är och inte skämmas över er astma/allergi.
Slå näven i bordet
Ta ingen skit
Stå upp för att leva ett liv utan begränsningar (för om jag kan göra det, så kan du det också!)
/Erika
måndag 7 juni 2010
Inspiration, glädje, trötthet, framtidstro
Det var precis så jag kände igår när jag ramlade in hemma hos mina föräldrar i Stockholm, och ja, jag styrde stegen till soffan direkt, ingen tid att slösa. En vecka i möjligheternas stad, Leksand, gav både inspiration till allt jag vill göra i UA och i livet samtidigt som jag var oerhört trött av alla idéer som slogs om uppmärksamhet (både i mitt eget huvud och i samtal med andra deltagare).
Jag hade den stora förmånen att tillsammans med David åka på LSUs (Sveriges Ungdomsråd), Tällbergs Foundations och YES's (Youth-Entrepreneurship-Sustainability) globala konferens Rework the World. 1700 deltagare (lika många som UA har medlemmar, det var mäktigt!) från 120 länder samlades i Leksand för att diskutera allt du kan tänka dig, och framför allt för att nätverka.
Nog för att alla workshops och föreläsningar var mer än inspirerande så var det alla pauser som gjorde hela resan värd. David och jag åt lunch och middag med mängder med nya människor från hela världen, vi satt ett par timmar och diskuterade engagemang med några från Ghana, Uganda och Kenya, och tro mig; vi har saker att lära!
När det kommer till alla samtal så var en av de mest inspirerande människorna Stefan Flod (ordförande för Ung Pirat) och jag tror verkligen att UA kan få användning av de idéerna han delade med sig av, och som han så fint uttrycker det; sharing is caring
Stefan var inte den enda vi träffade som lämnade avtryck, men skulle jag nämna alla med namn så kommer vi få fortsätta med det här tills skolan börjar igen, och då hinner jag verkligen inte förverkliga alla mina idéer.
Jag hoppas verkligen att UA kan skicka deltagare på konferensen 2012 i Alexandria, Egypten, för vi kan och vi ska lära oss av andra ungdomsorganisationer, lika mycket som vi ska dela med oss av det vi kan.
/Erika
Jag hade den stora förmånen att tillsammans med David åka på LSUs (Sveriges Ungdomsråd), Tällbergs Foundations och YES's (Youth-Entrepreneurship-Sustainability) globala konferens Rework the World. 1700 deltagare (lika många som UA har medlemmar, det var mäktigt!) från 120 länder samlades i Leksand för att diskutera allt du kan tänka dig, och framför allt för att nätverka.
Nog för att alla workshops och föreläsningar var mer än inspirerande så var det alla pauser som gjorde hela resan värd. David och jag åt lunch och middag med mängder med nya människor från hela världen, vi satt ett par timmar och diskuterade engagemang med några från Ghana, Uganda och Kenya, och tro mig; vi har saker att lära!
När det kommer till alla samtal så var en av de mest inspirerande människorna Stefan Flod (ordförande för Ung Pirat) och jag tror verkligen att UA kan få användning av de idéerna han delade med sig av, och som han så fint uttrycker det; sharing is caring
Stefan var inte den enda vi träffade som lämnade avtryck, men skulle jag nämna alla med namn så kommer vi få fortsätta med det här tills skolan börjar igen, och då hinner jag verkligen inte förverkliga alla mina idéer.
Jag hoppas verkligen att UA kan skicka deltagare på konferensen 2012 i Alexandria, Egypten, för vi kan och vi ska lära oss av andra ungdomsorganisationer, lika mycket som vi ska dela med oss av det vi kan.
/Erika
torsdag 3 juni 2010
Tillbaka, och lite arg... och entusiastisk!
Hejhej.
Nu är det Madeleine Malmros som skriver denna vecka. Jag har varit föräldraledig i över ett år, men kom tillbaka i april. Vad det känns kul att vara tillbaka på vårt kära UA!
Som vanligt är det massor att göra, och det som ligger på mitt bord just nu är saker såsom handkasserapport, personalfrågor och Ungdomsstyrelseredovisning. Men än med exalterad är jag över två saker.
1. Almedalsveckan! UA kommer i år åka till Almedalen för att kolla in tillgänglighetsläget, väcka våra frågor på så många ställen vi bara kan och förhoppningsvis möta våra medlemmar som är där. Extra viktigt är det att närvara eftersom det är valår, men blir det så lyckat som jag tror kommer vi naturligtvis vara där i framtiden också.
2. Lägret! I år ligger lägret tidigare än de senaste åren, och det gör förstås att lägerförberedelserna ligger tidigare. Vi har sedan läge tillbaka haft fullt på deltagarfronten, så nu handlar det om information som ska ut, planering och resor som ska bokas.
När jag bokade lägerresorna häromdagen slogs jag återigen av hur galet det är att boka resor som allergiker. En resa som jag bokade höll jag på med i flera timmar. Mycket berodde på att det var en lång resväg, men också på grund av alla omkringdetaljer som ska fixas för att vi är allergiska. Efter 24 timmar ringde sedan SAS och meddelade att pälsdjursspärren inte gick igenom eftersom det var pälsdjur bokat på flyget. Puh. Varför ska det ta 24 timmar att se det undrar jag? Grr.
Behöver det verkligen vara så här krångligt att boka lite resor? Varför kan man välja att ta med pälsdjur men inte att välja ”allergivänlig plats” på internetbokningen till exempel? Och när man bokar tågbiljetter så vet SJ varken ut eller in med alla olika tåg de har. En del körs av dem själva, en del av deras egen regionalorganisation, en del av andra lokala entreprenörer såsom Tågkompaniet och liknande. Och när det är något annat än SJs standardtåg går det tydligen bra för SJ att bara svara ”ja men det är inte vi som kör, så då har jag ingen aning om hur vagnarna ser ut”. I ett fall fick jag order om att boka ett två timmar tidigare tåg bara för att de inte hade planritningar på sitt egna regionaltåg! Jag frågade om de på allvar alltså menade att tre fjortonåriga allergiska tjejer ska bli två timmar tidiga till lägret bara för SJ inte orkar kolla upp var pälsdjuren finns på tåget! Då blev det faktiskt fart och de ordnade saken. Puh! Nä, detta är verkligen en av de saker som UA behöver lägga ner jobb på i framtiden.
Nu är det Madeleine Malmros som skriver denna vecka. Jag har varit föräldraledig i över ett år, men kom tillbaka i april. Vad det känns kul att vara tillbaka på vårt kära UA!
Som vanligt är det massor att göra, och det som ligger på mitt bord just nu är saker såsom handkasserapport, personalfrågor och Ungdomsstyrelseredovisning. Men än med exalterad är jag över två saker.
1. Almedalsveckan! UA kommer i år åka till Almedalen för att kolla in tillgänglighetsläget, väcka våra frågor på så många ställen vi bara kan och förhoppningsvis möta våra medlemmar som är där. Extra viktigt är det att närvara eftersom det är valår, men blir det så lyckat som jag tror kommer vi naturligtvis vara där i framtiden också.
2. Lägret! I år ligger lägret tidigare än de senaste åren, och det gör förstås att lägerförberedelserna ligger tidigare. Vi har sedan läge tillbaka haft fullt på deltagarfronten, så nu handlar det om information som ska ut, planering och resor som ska bokas.
När jag bokade lägerresorna häromdagen slogs jag återigen av hur galet det är att boka resor som allergiker. En resa som jag bokade höll jag på med i flera timmar. Mycket berodde på att det var en lång resväg, men också på grund av alla omkringdetaljer som ska fixas för att vi är allergiska. Efter 24 timmar ringde sedan SAS och meddelade att pälsdjursspärren inte gick igenom eftersom det var pälsdjur bokat på flyget. Puh. Varför ska det ta 24 timmar att se det undrar jag? Grr.
Behöver det verkligen vara så här krångligt att boka lite resor? Varför kan man välja att ta med pälsdjur men inte att välja ”allergivänlig plats” på internetbokningen till exempel? Och när man bokar tågbiljetter så vet SJ varken ut eller in med alla olika tåg de har. En del körs av dem själva, en del av deras egen regionalorganisation, en del av andra lokala entreprenörer såsom Tågkompaniet och liknande. Och när det är något annat än SJs standardtåg går det tydligen bra för SJ att bara svara ”ja men det är inte vi som kör, så då har jag ingen aning om hur vagnarna ser ut”. I ett fall fick jag order om att boka ett två timmar tidigare tåg bara för att de inte hade planritningar på sitt egna regionaltåg! Jag frågade om de på allvar alltså menade att tre fjortonåriga allergiska tjejer ska bli två timmar tidiga till lägret bara för SJ inte orkar kolla upp var pälsdjuren finns på tåget! Då blev det faktiskt fart och de ordnade saken. Puh! Nä, detta är verkligen en av de saker som UA behöver lägga ner jobb på i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
