UA reser!

Ojojoj, manga i styrelsen aer pa resande fot just nu! 3 attondelar minst. Jag befinner mig till exempel i narheten av Himalaya i den vackra bergsstaden Darjeeling, Indien. Det ni! Jag skulle egentligen skrivit for nagra dagar sen men haromkring aer det lite osakert nar man kan fa tag pa en dator som fungerar tillrackligt val for att det ska vara vart att forsoka sig pa blogginlagg, tagresor med forseningar pa en 7-8 timmar kan gora att dagarna blir lite ovasentliga och det aer fullt upp med att utforska saker. Sa aer det men livet pa resande fot aer grymt bra. Sa annorlunda mot allt annat man gor i sin vardag. Speciellt har, i Indien, aer allt helt uppochnervant. Jag har rest forut i ostra och sydostasien men det har stallet aer inte som nagot annat. Manniskor overallt forstas. Fattiga manniskor. Barn. Tonaringar. Som vi liksom. Smuts, skrap, ljud, avgaser. Inte varldens basta stalle for en astmatiker alla ganger men med medicin och en scarf att dra upp over munnen sa aer man ratt safe. Kor pa gatorna, ja saklart. Sa aer det. Overallt. I rondeller, mitt pa vagen. Man blir inte ens forvanad. Apor ocksa, de tar ens tvatt fran taken i Varanasi. Jag kanner att jag ger en forvirrad beskrivning men det har stallet aer riktigt forvirrat, allt hander hela tiden samtidigt. Man vaxlar hela tiden mellan att alska det och att vilja gomma sig under en filt. Det senare gor man forstas inte, men fattigdom aer nagot av det vidrigaste man kan bevittna.
Haruppe i Darjeeling har vi hittat lite av det riktigt vackra Indien tror jag, bergstopparna som avlagsna skuggor runt en sluttning av te-odlingar, tempel, kyrkor, moskeer och hus. Det aer SA vackert. Och kallt. Inga element pa rummen direkt. Bergsluften kanns sa skon och alla dess vyer tar andan ur en hela tiden. Ak hit om ni far chansen! Pa tagresor i Indien rekommenderar jag att notallergiker tar eventuell medicin i forebyggande syfte dock for jordnotsforsaljare kommer pa pa varje station man stannar. Men faktiskt, pa finska flygbolaget Finnairs plan, som tog oss till Delhi for 10 dagar sedan serveras det snickers (av alla chokladbitar?) efter maten. Sa det aer inte nodvantigtvis varre har an hemma :). Vaga vinn! Man maste se sin varld. Dessutom maste man se Avatar som gar pa bio nu, vilken film alltsa!
Kram fran ett kyligt men underbart Darjeeling,
Ida

rökare

Nu när det har snöat en vecka i sträck så blir det synd om de stackars rökare som måste stå ute i snön och röka. Så därför har de kommit på den smarta idén att stå i busskurer, under tak eller precis vid ingångar i hopp om att få lite värme. Men denna värme som de hoppas på att få är i stort sätt minimal och på köpet kan de göra någon sjuk. Och jag tror inte att personer utan astma och som inte röker tycker det är så himla trevligt att få ett rökmoln på sig när man väntar på bussen.

Tänk om rökare!

Nu ska jag skynda mig att packa klart och åka till värmen i Thailand!
God Jul och Gott Nytt år på er alla, frys inte för mycket här hemma!

Sofia Fehler

Att välja humör

Hur reagerar du när du möts av oförstående när det gäller din astmatiska och/eller allergi-vardag? Du kanske ofrivilligt möts av parfym- och cigarettdofter, du kanske möts av oförståelse för dina mat-allergier eller du påverkas av något annat som du inte mår bra utav. Det kan vara ute på gatan, det kan vara i kollektivtrafiken eller hos någon nära och kära.

Väljer du att reagera som du brukar eller stannar du upp och tänker på att du har ett val hur du kan reagera? Du kanske väljer att behålla ditt lugn eller du kanske väljer att stressa upp dej för all oförståelse.

Att behålla sitt lugn eller att stressa behöver inte betyda att du struntar i att fortsätta att påverka din omgivning eller samhället i stort. Utan det som kan vara bra är att välja ett förhållningssätt som inte får dej att må sämre än vad du behöver.

Hur väljer du humör?

Pia på kansliet

Ensam är inte stark

Det jag tycker är bäst med UA är alla medlemmar. Som individ kan det vara svårt att göra sin röst hörd. "Jag kan inte gå på krogen för att de serverar nötter" - hur många lyssnar? UA samlar medlemmar så att vi tillsammans kan stå starka och nå ut med våra åsikter.

Även som ett riksförbund kan det tyvär vara svårt att lyfta allergifrågor, det är lätt att de glöms bort i politikernas häftiga debatter om skatter, äldervård m.m. Men det är viktiga frågor som berör många. I flera fall är förbättringarna som går att göra något som gynnar alla, inte bara allergiker eller astmatiker. Skulle inte alla må bättre ifall t.ex. våra skollokaler alltid var damfria och hade bra ventilering? Det är dit vi måste fortsätta att sträva, tro på att det går att påverka.

Jag ser alla medlemmar som UA:s största tillgång, det är tack vare Er som vi kan fortsätta vårt arbete som förbund. Det är Ni som gör mig motiverad att fortsätta kämpa.
Tillsammans kan vi förändra.

Mvh
Nina Nilsson, förbundsstyrelsen

En lång beställning

Inte nog med att jag har en rolig dialekt, när jag beställer kaffe så tar det en stund att få fram allt också.
Mina nya favorit är:
grande Peppermint Mocha Latte with soymilk
Om jag har tur så förstår de vilken storlek på koppen jag vill ha på första försöket. Oftast får jag upprepa mig ett par gånger, och sojamjölken kan ju förvirra ibland också. Vill jag ha grädde på kaffen också?

Fast det är alltid spännande att beställa kaffe, det är nästan dagens äventyr. Spänningen laddas upp en stund innan och sen, sen vet jag aldrig hur många försök som behövs för att beställa.

Och det där med sojamjölk, det är bara på vissa ställen det finns.
På universitetsområdet så kan jag bara dricka kaffe som jag vill på tre ställen, två starbucks och en restaurang. Annars så finns ju vanligt svart kaffe, det är sojamjölken som är problemet. (Även om det största problemet är det dåliga kaffet, men det är inget som är lätt åtgärdat, uppenbarligen)

Jag börjar ändå sakna det starka kaffe som finns att få i Sverige, det blir nog första stoppet på Arlanda. En god kopp kaffe (jag lär i vilket fall som helst behöva det efter ca 24 timmars resande, herregud vad Atlanten är stor)

Tillgängligt för alla?

Tillgänglighet är ju något som UA strävar efter. När jag nu (fortfarande) befinner mig i Kanada så har mitt tillgänglighetstänk hamnat i bakvattnet, jag är inte längre lika allert när jag smyger omkring på olika upptåg, men Madde P's senaste blogginlägg fick mina tankar på rätt spår igen.

Jag bor i ett studentrum mitt på campus och jag trivs jättebra, men jag är heller inte allergisk mot damm och kvalster. Hade jag varit det så hade jag, troligtvis, haft lite problem.

I den sal som jag sitter i nu har heltäckningsmatta, rummet jag brukar hänga i har heltäckningsmatta, mina vänners rum har heltäckningsmatta och mitt rum har, gissa vad, heltäckningsmatta. Alltså alla rum som jag är i när jag inte är på lektion har heltäckningsmatta (nej, toaletterna har inte heltäckningsmatta det hade varit riktigt äckligt).

Jag befinner mig alltså i ett land där majoriteten av alla rum har heltäckningsmatta, och det är inte helt lätt att städa dem. Tro mig, jag vet inte hur många gånger som jag och min vän har försökt dammsuga upp glas-splitter från hennes golv, det går inte!
Jag bor alltså i ett rum som aldrig blir riktigt rent. Damm finns överallt, och jag har faktiskt slutat bry mig. Jag klarar mig ändå.

Men räcker det med att klara sig? Ska jag inte ha möjligheten att bo i ett städat rum utan damm?

Det är bara att inse, hade jag varit i Sverige så hade jag tagit itu med problemet. Lobbat för att få bort heltäckningsmattorna, men traditionen är annorlunda här, det är acceptera det läget som är nu.



Fast jag kan ändå inte sluta fundera över dem som är allergiska mot damm och tvingas in i dessa studentrum. Ska jag som student bara acceptera detta? Och framförallt ska jag som utbytesstudent inte stå upp för mina rättigheter till ett boende där jag mår bra?


Eder vice förbundsordförande E.

En av fem!

Våren år 2000 antog regeringen en handlingsplan för handikappolitiken med målet att samhället ska vara tillgänglig för alla år 2010. Om exakt 42 dagar skall alla människor kunna delta på samma villkor i det dagliga livet, oavsett funktionshinder.

Är det så för dig? Kan du göra allt du vill utan att bli sjuk? Får du den specialkost du är i behov av i skolmatsalen? Städas gymnastiksalen tillräckligt ofta? Har man på din arbetsplats plockat bort heltäckningsmattan ur konferensrummet, för att du ska kunna vistas där utan att få astma? Kan du alltid komma fram till Apoteket, eller finns ibland en blom- eller parfymbutik som du måste passera för att kunna nå dit? Får du den vård du behöver för att må riktigt bra i din astma/allergi? Har du samma möjlighet som alla andra att få en studentlägenhet, där du kan må bra? Kan du resa som dina kompisar, kollektivt, med tåg, flyg eller jorden runt – utan att bli sjuk? Nej, jag trodde väl det.

Har våra politiker stirrat sig blinda på de synliga funktionshindren och missat oss som lever med ett dolt handikapp? Vad tycker du? Jag vill veta hur der ser ut där ute i vårt avlånga land. Är samhället verkligen fullt tillgänglig för dig med astma och allergi? Skicka ett mail till madde@ungaallergiker.se och berätta hur det ser ut i din kommun.

Var femte väljare har en funktionsnedsättning - öppen eller dold. I september 2010 är det dags för val i Sverige. Är det inte på tiden att politikerna börjar lyssna på oss 1 391 951* funktionshindrade väljare och våra krav på samhället?

Ta hand om er vänner och stå upp för era rättigheter!

Hälsningar Madeleine
Vik. generalsekreterare
Unga Allergiker

* http://www.val.se/tidigare_val/rostberattigade2008/index.html

UA - på frammarsch!

Det är ruskigt roligt att vara en del av Unga Allergiker just nu! Det händer grejer på såväl på riks- som på lokalnivå.

Upptäckarturnén för våra yngre medlemmar mellan 7-13 år är inne på sluttampen. På denna resa besöker förbundsstyrelsen och delar av lokalföreningarnas styrelser 7 olika platser runt om i vårt avlånga land. Där ges vår yngre målgrupp en chans att träffa nya vänner, upptäcka UA och upptäcka sin egen förmåga. Att på egen hand under en eftermiddag känna att de klarar sig själva och kan stå på egna ben, det tror vi på UA ger en stärkt självkänsla. I januari stundar en inspirationskonferens för de lokalföreningsaktiva, för att i februari följas upp av ett vinterläger för de yngre allergikerna. Till våren jobbas det för fullt med att anordna en konferens för vår äldre målgrupp, för att vi tillsammans skall bli bättre på att påverka – såväl på hemmaplan som våra politiker och rektorer. Hur gör vi vår röst hörd? Och hur blir vi tagna på allvar?

Här på kansliet är det också fullt ös. Om bara två futtiga veckor börjar vår nya projektledare Sofie, som skall driva projektet ”Näven i bordet”. Dessutom får vi förhoppningsvis i dagarna klart med en ombudsman till kansliet. Äntligen någon som kan jobba med att visa upp UA och vår verksamhet utåt! Tanken med denna ombudsman är nämligen att han skall jobba med att synliggöra oss och våra ställningstaganden gentemot media, politiker och andra beslutsfattare. Vi ska vara en tumme i ögat på de som bestämmer helt enkelt!

Idag nås dessutom alla våra medlemmar av ett rykande färskt nummer av SNOR (Styrelsens Nyheter och Rapporter), där det finns ytterligare exempel på att UA är på frammarsch.

Första helgen i december äger nästa förbundsstyrelsemöte rum, fler grejjer planeras sannerligen in då! Så håll ögon öppna – för nu kör vi!

Eder vikarierande generalsekreterare
Madeleine

Nötter, ett dagligt hot för många.

Nötterna, ett dagligt hot för många.

Nötter kan vara ett stort problem för många runt om i samhället. Folk i allmänhet har inte kunskapen om hur livshotande det kan vara att befinna sig i samma utrymme som bl.a. nötter.
Jag ser detta problem många gånger i olika sammanhang. Några av platserna där jag möter detta problem är i skolan, på restauranger, på hotell/ vandrarhem, resor med flyg/ tåg mm.
I skolorna t.ex. har de övriga eleverna en viss svårighet att acceptera förbudet av nötter. Jag tror inte att elever/ lärare hade accepterat att de inte fick äta nötter under skoltid om det inte hade införts ett förbud mot nötter i skolans regler.
I FN:s deklaration angående diskriminering står det att man inte ska behöva bli diskriminerad pågrund av kön eller utsatt för övergrepp, men det som jag tycker saknas i stadgan är att alla människor med ett funktionshinder ska ha samma rättigheter i samhället som alla andra. Vi med dessa funktionshinder ska inte behöva anpassa oss för att kunna leva ett normalt liv, det är omgivningen som ska anpassa sig så att vi känner oss som en i mängden. Ett exempel på detta kan vara att de som sitter i rullstol ska kunna komma in i alla affärer mm på ett eller annat sätt, helst ska de kunna ta sig in på egen hand.
Det som inte klassas som ett funktionshinder(men som borde) är astma och allergi, detta eftersom att det inte är synligt på utsidan.
Jag har då en lösning till alla dessa problem. Varför kan man inte klara sig utan nötter på en flygresa, ute på krogen, restaurangerna, skolorna mm, det handlar bara om några timmar. Så jag har förslaget att förbjuda nötter på alla flyg, skolor och krogar runt om i landet. Det är inte svårare än så.
Det är samma sak som att man sätter upp ramper utanför alla skolor mm. Det är precis samma problem, bara att när vi med det osynliga funktionshindret astma och allergi uttrycker våra krav och önskemål så hörs vi inte lika mycket som de rörelsehindrandes önskemål gör.
Man får inte röka på allmänna platser så varför ska man då få äta nötter på allmänna platser eftersom detta är luftburet och ett livshotande problem för oss med astma och allergi.
Min slutsats av detta med astma och allergi i FN:s deklaration, blir att man ska förbjuda nötter i skolor, på restauranger, flyg, tåg mm. Även införa en ny stadga angående detta i FN:s deklaration.
Måste vi med astma och allergi ha gröna öron för att bli respekterade ute i samhället?

Emmie
Riksstyrelsen Unga Allergiker

Bli inte sjuk.

Det är bara min åsikt just nu.

Om du har matallergi, bli inte sjuk i en annan sjukdom. Om du nu har en sjukdom/funktionshinder som t.ex. matallergi och får en till sjukdom som behöver läggas in för behandling; var då övertydlig med din matallergi.

Jag blev nyligen inlagd på sjukhus på grund av ett annat funktionshinder, vi kan kalla den ”sjukdom nummer 3” . På grund av sjukdom nummer 3 skulle jag äta så kallad ”skonkost” de första dagarna, men hur mycket skon är det för magen och mig ifall den förbeställda maten innehåller saker som jag inte tål? Hur många gånger ska jag behöva påpeka att jag är allergisk mot vissa saker, hur hög är patientsäkerheten när jag kommer från en undersökning snurrig på morfin och får lunch innehållande mjölk?

Som tur är så är jag bara laktosintolerant inte mjölkproteinallergisk, så jag får bara en fint uppsvullen och krånglande mage. Tänk vad vackert, att få en allvarlig allergisk reaktion när du ligger på sjukhuset…(läs ironi)

Som tur var jag tillräckligt frisk, fast jag låg på sjukhus, för att kunna säga nej och kunna fråga; ”Vad är det i denna mat?” ”Vad är det i saften” ”, om och om igen. Men vad händer om jag blir sjuk igen i sjukdom nummer 3, så sjuk att jag inte är ”medveten” om vad jag stoppar i munnen? För det var ju ingen annan på sjukhuset som hade koll på vad jag kunde äta förutom just jag.

Vad händer ifall mina vänner i Unga Allergiker som har svår intolerans mot ägg/mjölk/någonting annat blir sjuka i någon annan sjukdom och ska få mat på sjukhuset? Eller om någon som är fiskallergiker luftburet blir svårt sjuk i något annat; det serverades trots allt fisk dagligen när jag gjorde min första vecka på sjukhuset.

Så jag säger det igen, bli inte sjuk; och bli definitivt inte multisjuk. Jag är uppe i tre sjukdomar/funktionshinder, vilket är två för många. Villig att lotta ut dem.

Anna Svanström
Riksstyrelsen Unga Allergiker

Upp till kamp

Tyvärr ligger vi allergiker och astmatiker långt ner på listan av grupper som de flesta företag bryr sig om. Här är ett till exempel på detta.

I DN för några veckor sedan kunde man läsa om ett test av lådviner som hade gjorts i Frankrike. Testet hade bl.a. gått ut på att undersöka vinernas svaveloxidhalt. Svaveloxid används bl.a. för att ta bort illaluktande ämnen och missfärgningar. Nackdelen är dock att svaveloxid drar ihop luftgångarna vilket ökar luftvägsmotståndet vid andning, ett stort intag under en längre tid kan leda till permanenta skador på andningsorganen. Svaveloxid är alltså väldigt farligt för astmatiker.

Enligt livsmedelsverket bör man inte få i sig mer än 42 milligram svaveloxid på en dag om man väger 60 kilo, en astmatiker kan dock reagera på mycket mindre doser än så. Det vin i testet som innehöll mest svaveloxid var Chill out Sunset, hela 120 milligram/liter.

Den bistra sanningen är att de flesta företag kommer att fortsätta att strunta i oss så länge de tjänar pengar. Vi måste ta vårt ansvar som konsumenter. Genom att låta bli att köpa dåliga produkter och tala om vad det är vi vill ha kan vi styra marknaden.

Sluta knyta näven under bordet, knyt den istället i ansiktet på företagen som utnyttjar dig.

Simon

Lokalföreningsombudsman

Bara en vecka kvar till höstlov, håll ut!

Unga Allergiker är på GÅNG!

Känner ni inte framåtandan? Känns den inte i luften?

David här igen. Det var ett tag sen vi sågs. Eller lästes. Hur säger man?

Det känns verkligen som om UA är som ett tåg som bara tuffar framåt för varje minut som går. Som om allt vi gör nästan är ett steg framåt - om inte stora kliv! Det gör iallafall mig inspirerad att blåsa mer liv i förbundet.

Vi kan inte nöja oss med att stå och stampa. Vi måste blåsa fram i full fart och visa makthavare, politiker, lärare, rektorer, arbetsgivare och medmänniskor att våra problem är värda att tas på allvar. Särskilt eftersom att det är mindre än ett år till svenska folket återigen ska säga sitt om vem som ska bestämma i Sverige.
Jag vill ha en regering och en riksdag som ser allergiker och astmatikers dagliga kamp om att göra sig hörda. Jag vill ha makthavare som inte viftar bort ett handikapp som hypokondri och uppmärksamhetssökande. Jag vill ha makthavare som tar ansvar för alla medborgare. Gammal som ung, lång som kort, tjock som smal.

Jag vill att det ska vara olagligt att diskriminera någon på grund av handikapp.

Oavsett vilket parti, vilken koaliton- eller alliansregering som styr.

Men först och främst vill jag att Unga Allergiker, världens bästa ungdomsförbund, blir störst i Sverige. För det är dags att vi tas på allvar.

Eller vad tycker ni, kära vänner?

David Lindvall
Riksstyrelsen Unga Allergiker

Den senaste tiden har jag tänkt lite mer än vanligt på det här med att vara allergisk och åka buss.
Tar man med sig hund när man ska åka buss så ska man sitta långt bak i bussen, och man allergiker som åker buss ska man sitta långt fram. Alla som ska åka buss går på längst fram i bussen. Så är man allergisk och sitter långt fram itron om att man inte ska bli utsatt för något anfall så har man fel, hunden passerar ju den allergiska på vägen längre bak i bussen. Är det även en ouppfostrad hund så ska den hälsa på alla den ser innan den kommit bak i bussen. Är det även mycket folk kan det ta längre tid för hunden och dess ägare att komma längst bak eller helt enkelt stanna långt fram i bussen. Och för oss allergiska kan det innebära att vi måste gå av bussen och vänta på nästa eller helt enkelt behöva åka in på sjukhus.

Det är även matförbud på bussar, men ofta är det ändå någon som inte tänker och tar upp sig en apelsin börjar skala och fyller bussen med apelsin lukt och allt som flyger från en apelsin när man skalar. För mig och många andra är det ett stort problem. Senast i fredags fick jag hoppa av efter bara 2 stationer och åka in på akuten däör jag spenderade resten av den dagen och missa bland annat ett viktigt prov i skolan.

Jag tycker att hundar ska få gå på i dörren som är längstbak i bussen, då behöver den inte passera en stackars allergiker. Och matförbud på bussar borde tas mer seriöst. Skärpning alla bussbolag eller så börjar vi allergiker att kräva limosiner som färdmedel.

/ Sofia

Förbudslappar

När man reser runt i olika länder så stöter man oftast på fina förbudslappar, no smoking är väl den vi oftast ser. (Eller kanske: Må ikke tilldekkas, Ei sa peittää, Do not cover, Får inte övertäckas, med reservation för stavfel)

Men det finns andra lappar också. Nyss hemkommen från en utflykt till Clear Lake här i Manitoba. Vad fanns på väggen om inte:


Annars så är folket här så himla trevliga, tror aldrig att så många har frågat om det är okej för mig att de röker i kön. Det är så det ska va, jag ska inte behöva säga att till för att de röker, rökare kan också fråga om jag tycker det är okej att de utsätter mig för passiv rökning.

Kanske är Kanada the place to be?

/Erika

12 veckor senare

Fyra sköna semesterveckor med mycket sol och ny energi men som ändå försvann i ett nafs. Och som det är på de flesta mindre arbetsplatser så ligger de mesta arbetsuppgifterna orörda när man kommer tillbaka. Med andra ord en del att ta tag i. De första dagarna så var jag lite långsammare men det var förvånansvärt hur fort jag kom upp i tempo.

Det mesta var sig likt men en del extra betalningar som hade med lägret att göra hade kommit till. Ett läger som vi denna gång har kunnat läsa och följa på vår webb såsom dagboksanteckningar och bildgalleri. Det uppskattade jag mycket när jag kom tillbaka, just det här att få en inblick och känsla över hur lägret hade varit.

Anstormningen av nya medlemmar har lugnat ner sej men snart skall vi lägga vårt krut på ett nytt medlemsregister i samarbete med Astma och Allergiförbundet. Troligtvis kommer det att vara lite struligt i början men jag ser verkligen fram emot att ha ett mer komplett register.

Gällande det här att försöka göra något nytt, helst varje dag, på fredag skall jag börja en keramikkurs. Det ser jag fram emot.

See you!/Pia













Sommarfriden ute i Riddartorp

Sociala konstruktioner

Människan är ett flockdjur. Vi är beroende av våra medmänniskor på fler intrikata sätt än vad vi oftast tänker oss. Vi skapar lagar och moraldeviser och institutioner som ser till att de upprätthålls. Framförallt skapar vi normer, informella system för hur man bör göra, se ut, tycka och agera i olika situationer. Och oavsett om man gillar det eller inte så behöver vi de här strukturerna för att hitta vår plats i samhället. Vår roll, vår mening. Till och med en revolt mot dessa normer uppenbarar beroendeställningen vi har till dem, de måste finnas för att vi ska ha något att revoltera emot. Till stor del används normer för att klassificera andra människor och förenkla vår tillvaro. I ett samhälle som det vi lever i, så fullt av intryck, krävs att vi skapar oss olika generaliserande föreställningar för att kunna fungera. Så när jag ser en person med rosafärgat hår antar jag vissa saker utifrån detta, eller en person med dreads. Eller hatt och säckiga kläder. Vi lägger värderingar i dessa attribut och blir på så sätt lugna eftersom vi tror oss veta något om personen ifråga. Lustigt egentligen, säger vårt utseende såpass mycket om oss? Kan man se på en människa att hon är vegetarian, homosexuell eller dödligt allergisk mot jordnötter? Kan man se om en person lyssnar på dödsmetall eller älskar Harry Potter?

Normer kan också berätta för oss hur vi ska agera. Vart vi ska sätta oss i bussen till exempel, dvs helst inte bredvid någon annan om vi kan undvika det. Fundera på det någon gång när ni går på en buss, tunnelbanevagn eller spårvagn - vart känner ni instinktivt för att sätta er? Hur ligger den platsen i förhållande till andra resenärer? Sådana här beslut tar vi så snabbt att vi oftast inte lägger märke till det men innehåller ändå någon typ av logik.

Jag var ute på en längre resa i Asien för två år sedan, reste runt i många länder där normerna såg helt annorlunda ut än här.Där var man mer konstig om man satte sig själv än om man satte sig bredvid någon annan och jag gillade det väldigt mycket. Såpass mycket att när jag motvilligt, på grund av pengabrist, kom hem till Sverige igen lovade mig själv att nu skulle jag minsann börja sätta mig bredvid folk på bussen och introducera det öppna klimatet från länder som Vietnam, Laos och Thailand i Sverige. Men när jag klev på bussen här hemma insåg jag att det där tomma sätet var alldeles för lockande ändå. Den där normen var alldeles för bekväm. Samma mekanismer kan ligga bakom andra sociala saker, som att dricka kaffe eller röka cigaretter. Eller vad tror ni?
Jag tror jag har spenderat för mycket tid med näsan i akademiska böcker.
Ta hand om er!
Ida

Där inne sitter vi nu och "styrelsemötar" oss^^








Här är vi förutom jag (Anna) som håller i kameran, och Erika som är i Kanada^^

En hyllning till cykeln!

Mina värsta fiender ombord på bussen är parfym-tanten, djurälskaren och den tomma plånboken. En del människor tänker inte på sina medtrafikanter när de sprutar på sig ljuva dofter eller kelar med sina djur. Detta är naturligtvis oacceptabelt, men dagens läge ser oftast inte bättre ut. Kommunaltrafiken, med sina dyra priser, tänker helt klart inte på passagerarnas ekonomi. Jag har kommit fram till ett faktum:

Att åka kommunalt är inte alltid en trevlig upplevelse.

Miljömedveten som man ska vara är det ju inte ett allternativ att ta bilen. Dessutom har jag ingen bil. Och hur billigt är det med bensin egentligen? För en student blir det makaroner med ketchup till middag i så fall. Igår såg jag över min ekonomi och började inse ett nytt faktum:

Det måste ske en förändring i plånboken.

Då jag satt med en kopp te i min hand gick ett ljus upp för mig. Det finns ett sätt att slippa alla otrevliga upplevelser som kan uppstå på morgonbussen. Det finns ett sätt att rädda min ekonomi.

Idag började jag morgonen med att cykla till skolan. För att peppa mig radade jag upp alla de fördelar som cykeln har:

- slipper jobbiga medtrafikanter
- är gratis
- ger motion, vilket är bra för min astma
- miljövänligt

Dessutom tog det inte mycket längre tid än vad det skulle ha gjort om jag åkt buss. Från och med nu ska jag börja cykla mer. En hyllning till cykeln!

Vi ses längs cykelvägen!
Mvh
Nina Nilsson, ledamot Unga Allergikers riksstyrelse

Update från andra sidan Atlanten

Jag befinner mig nu i mitt lilla studentrum i Winnipeg, Kanada. Det är här jag kommer tillbringa mina närmsta fyra månader med studier och utflykter.
Och självklart kommer jag att kolla lite hur det fungerar med allergi på den här sidan.

Vi kan ju börja med resan över, som de flesta vet är jag inte allergisk men har själv valt att vara vegetarian så jag brukar anmäla det när jag bokar resor och så tänker jag inte så mycket mer på det. Den här gången blev något fel. Jag fick ingen vegetarisk mat utan fick fisk (som jag visserligen också äter, men bara principen).

Hur är det egentligen när man ska ha specialkost på en flygning? Hur fungerar det?

Antagligen så ska man ringa flera gånger, men vem hinner med det egentligen? Inte jag i alla fall.

Jag tycker att det borde vara enkelt att bara skriva in det vid bokningen och sen räcker det. Det är säkert så ibland, men inte den här gången.
Och det är bara att inse om jag hade varit allergisk mot något hade jag ansträngt mig betydligt mer för att försäkra mig om att flygbolaget fick med allt, bekväm vegetarian som jag är så struntade jag i det. Men jag ska ringa och kolla hur det ser ut med hemresan, bara för att en resa blev konstig så behöver inte det betyda att nästa behöver bli likadan.

/Erika

Flyt på resan!

Precis som alla andra allergibarn har jag av och till, mer eller mindre, under min uppväxt blivit överbeskyddad av mina föräldrar. Naturligtvis i all välmening, då de varit oroliga för att jag ska bli sjuk.

Mina föräldrars oro har nog varit störst i samband med utlandsvistelser när det kan vara svårt att få lokalbefolkningen att förstå allvaret med matallergi, läsa innehållsförteckningar, sätta sig in i de lokala sjukvårdsrutinerna osv. Och jag har också blivit sjuk, såväl på hemmaplan, som i grannbyn och utomlands. Så när jag under årets semester skulle bege mig till Sardinien, strax väster om Italien, hördes viss oro i mammas röst. Trots att jag vid det här laget inte är något ”barn” och trots att jag flertalet gånger varit utomlands med mina allergier.

Men ur allergisynpunkt var denna resa annorlunda. Den var ren och skär ”allergilyx”.

Lyxen som denna resa bestod i var flera: dels hyrde jag och min livskamrat en lägenhet där vi kunde laga vissa måltider själva. Personalen i matbutikerna var mycket hjälpsamma och trevliga, även om deras engelskakunskaper inte var de allra bästa. Dels hyrde vi av en svensk kvinna och hennes sardiske make, där den förstnämnde såväl talade som skrev både svenska och italienska flytande. Med vår tillfälliga ”hyresvärdinnas” hjälp författades ett dokument där det på italienska förklarades att jag kan dö av att inta minsta spår av mjölk, ägg och allt det där. Jag fick också en ypperlig guidning av de italienska delikatesserna, för att veta vad jag ur allergisynpunkt skulle undvika. Allt detta sammantaget gjorde att jag faktiskt kunde smaka en hel del inhemsk mat och njuta av en massa godsaker, helt utan ett enda allergiskt utslag på hela veckan!













Som om det inte vore nog med lyxen: vår svensk/sardiske hyresvärdinna skrev dessutom längst ned på min allergilista att jag är generalsekreterare för ett allergiungdomsförbund i Sverige. Så nu har jag gjort reklam för UA även på Sardinien!

Med vänliga hälsningar

Madeleine

Segretaria generale
della unione nazionale svedese
dei giovani allergici

Styrelsemöte med Astma och Allergiförbundet

Nu sitter jag på Astma och Allergiförbundets styrelsemöte, vi har diskuterat en artikel i DN, kongressen 2010 och hundar i vården.

//Anna

Astma och Allergiförbundets planeringsdag

Nu sitter David Madeleine och Anna på Astma och Allergiförbundets planeringsdag.
Fika och planeringsförutsättningar är genomgångna, ni pratar vi om Allergistämman.

den förvirrande grisen

Har du också sett och hört rubrikerna de senaste månaderna, men inte mera? Vet du om du bör vaccinera dig mot svininfluensan? Jag visste varken ut eller in och tog mig en titt på smittskyddsinstitutets hemsida, som gav mig ett enda vettigt svar.

På smittskyddsinstitutets hemsida kan man läsa om svininfluensan/”den nya influensan”/Influensa A(H1N1). Bland annat så hänvisas man till en frågor&svar-sida hos krisinformation.se som är fylld av de vanligaste frågorna kring influensan.

Jag har tidigare inte tänkt så mycket på influensan, funderat lite på om jag ska vaccinera mig eller inte men inte alls mycket mera. Nu har skolorna börjat och folk är tillbaka efter semestern och influensan spås sprida sig fortare och flera väntas insjukna. Oj, kanske är det dags att läsa in sig lite mera och förstå vad det kan innebära för mig. Tidigare i somras kunde jag läsa i tidningen att man som astmatiker är i farosonen och bör vaccinera sig, och man borde ta dessa råd på allvar. Men trots det så har jag inte gjort något mer än att tänka lite granna på det.

I alla fall, på den här frågot&svar-sidan så finns det en fråga som lyder: Hur kan influensan påverka astmatiker? Och inte blir jag särskilt klokare av svaret, ”Svår astma kan vara en riskfaktor för att influensasjukdomen blir svårare”. Okej. Hur ska jag veta om jag bör vaccinera mig eller inte, eller borde jag ens oroa mig? Är chansen större att jag bryter benet när jag kliver på den morgontrånga spårvagnen kanske? En annan fråga rör de som har kroniska sjukdomar, och vad de bör göra. Svaret då blir att jag ska ta kontakt med min behandlande läkare för att få svar. Astma är ju en kronisk sjukdom, så då borde jag alltså ringa min läkare. Samma sak gäller för allergiker. Är du äggallergiker dessutom så kan du bli förvirrad av den här sidan av frågor och svar, då det förekommer olika svar i olika frågor om ägg och vaccin. Hur har de tänkt egentligen?

Jaa, om du, som jag, inte blir så klok av den här sidan så rekomenderar jag dig starkt att ta kontak med din läkare för att få svar på dina frågor. Det ska jag i alla fall göra!


Hoppas du finner svar och förblir frisk!
//Joanna

Tack Stockholms stad, men det var på tiden

I DN idag kan man läsa att från och med den första maj nästa år så kommer Stockholms stads anställda inte få röka under arbetstid, precis som i 33 av landets andra kommuner. Det tycker jag är ett jättebra initiativ som jag hoppas ge goda effekter. Det är inte bara en ekonomisk fråga, där kommunen inte ska behöva betala sin anställdas rökpauser. Till exempel så kommer också barnen på dagis och i skola slippa sina lärares röklukt och minst sagt äckliga andedräkt. Även de äldre inom omsorgen kommer att slippa denna hemska rökluft. Det är inte hälsosamt att varje dag utsättas för den ofrivilliga passiva rökningen, och framför allt inte inom skol- och äldreomsorgen. Barn och ungdomar har skolplikt och äldre tas hand om inom äldreomsorgen, det är alltså där vi vistas dagligen och då ska man inte behöva utsättas för passiv rökning. Dessutom så gynnas ven rökarna av detta beslut och slutar förhoppningsvis sluta röka.

Man kan, likt Abdo Goriya (S), ledamot av fullmäktige och ordförande i socialnämnden, tycka att detta är ett integritetskränkande beslut. Men där håller jag inte med, inte alls på långa vägar. Vem eller vilka är det som är integritetskränkande? Rökarna eller de som ofrivilligt tvingas ta del av den dåliga miljön? Vad jag förstår så kan Abdo Goriya veta hur det är för oss astmatiker som dagligen får ta del av en luft som gör oss sjuka. Kanske får jag ta och ringa upp honom i morgon och fråga hur han tänker. Han själv kan ju inte må så bra, som röker ett paket om dagen…

Det här är en fråga som jag tänkt på ett par år. För två år sedan när jag jobbade heltid på en arbetsplats som präglades av högt tempo och stress kände jag mig flertalet gånger per dag diskriminerad. Där var det nämligen så att man fick ta rökpaus för att ”stressa ner” utan att behöva ta rast och stämpla ut. Så folk fick gå ut runt hörnet och röka och få betalt för det, medan vi icke-rökare fick jobba för flera. Orättvist? Ja visst. Behövde jag uträtta ett behov på toaletten fick jag höra att det var okej om jag skyndade mig, men rökarna fick minsann uträtta sina behov lite när som helst. I stort så skulle man kunna säga att rökarna tjänade mer än oss, då de fick ta flera raster medan vi andra fick jobba hårdare. Det stör mig. Rökare ska minsann inte gynnas. Därför välkomnar jag Stockholms stads beslut (men det hade ju ha kommit tidigare) och önskar att Sveriges övriga 256 också tar efter, ju snarare desto bättre! Håller du inte med?


På återseende!
//Joanna, ordförande

Räcker det inte längre att inte vara smutsig, för att anses som ren och fräsch?

Så gott som alla rengöringsmedel, allt från handtvål, deodorant och diskmedel till tvättmedel och WC-rengöring skall lukta parfym. Till och med vissa mensskydd är numer parfymerade! Är det inte tillräckligt att ”bara” lukta människa längre?

Minst en gång om dagen skall vi duscha, tillföra håret spray och applicera någon parfym. Är det verkligen nödvändigt för att känna sig representativ? Förr i tiden badades det med tvål och vatten på sin höjd en gång i veckan, sen var det bra med det. Kanske har vår överdrivna renlighet bidragit till att kroppens första yttersta försvar, huden, trubbas av? Vilket i sin tur kan ge upphov till allergi.

”Vad har parfym med hygien att göra?”, frågar sig Monica Kauppi i sin nya bok ”Impotensmadrassen”. Vilket ju är en relevant fråga, då ordet ”hygien” betyder rengöring av kroppen eller människans omgivning. På wikipedia.se kan man läsa ” i vidare bemärkelse används begreppet (hygien) på aktiviteter som syftar till avlägsnande av något oönskat som anses skadligt eller motbjudande”. Alltså att något tvättas bort. Men att parfymera produkter som sedan används på kroppen eller i vår omgivning, borde det då inte betyda att vi tillför något? Räknas det då verkligen till hygien, om man tillför produkter istället för att avlägsna smuts?

Någon kanske säger att parfym har funnits i alla tider. Till och med de gamla grekerna använde dofter för att locka till sig en partner. Och ja, visst. Fast skillnaden var ju att
1, det användes inte dagligdags
2, parfymen var några droppar av naturliga aromer från blommor, örter eller träd. Dagens parfym är ju en kemiskt framtagen ”look-alike” kemikalie som används i massor. Dessutom hade de ju inte möjlighet att vara hygieniska i den utsträckning vi har idag, så till viss del kanske de behövde dölja en läskig kroppsodör…

Jag menar inte att vi ska gå tillbaka till den tiden när vi tvagades en gång till jul och en gång till midsommar. Nej, men måste man å andra sidan duscha varje dag med parfymerade produkter? Och dessutom tillföra ytterligare dofter på huden, i håret och i kläderna? Jag vill helt enkelt slå ett slag för den naturliga människolukten, som ju faktiskt är unik för vårt släkte!

Varma hälsningar från
Er människodoftande generalsekreterare Madeleine

Yoga, bra för astma&allergi

Jag har hittat den träningen om passar just mig.
Jag har provat på ganska många olika sporter, men ingen av dem har jag klarat av med min astma. I början av sommaren bestämde jag mig för att jag skulle ut och springa en gång om dagen, men jag hann inte komma långt innan jag fick problem med min andning.
Jag började då gå istället, men ärligt talat, hur kul är det att gå?

Det föll mig inte i smak. Istället så hittade min mamma en artikel om en Yoga kurs på sju gånger. Jag blev glad eftersom att jag är intresserad utav yoga sen innan. Yoga är nämligen bra för de med astma & allergi. Även jag som har en ryggskada klarar av det.

Kursen började i onsdags, det var nog en av de roligaste sakerna som jag har gjort på länge. Det är även nyttigt! Jag tror nog att yoga är min grej, nu gäller det bara att ni alla andra med astma & allergi hittar era egen tränings sätt, så att ni klarar av det. Det är inte farligt att prova på olika saker. Det är bara att ge sig ut och ta för sig.

Men jag kan varmt rekommendera Yoga. Det är bra, roligt och man blir smidig i kroppen och lär sig andas på ett bra sätt.


Emmie

Skolstart, en mardröm...

Skolstart

Skolstarterna börjar denna vecka för många. Det kan vara en mardröm för flera ungdomar.

Jag själv börjar i ettan på gymnasiet. Där går det över 1000 elever. Att mina allergier ska fungera i omgivningen kan bli ett problem. Speciellt i de utrymmen som inte är mina klassrum. Hela gymnasiet har Jordnötsförbud, men de övriga nötter och i mitt fall frön, är tillåtna. Det är det som är mitt problem. Att överleva en skoldag…

Detta går att ändra på. Man behöver inte äta en massa nötter och solrosfrön i skolan. Det kan man syssla med hemma. Samma sak är det med all parfym och rakvatten som dagens ungdomar sprutar på sig. Det är klart att man ska få lukta gott, men att lukta som ett helt parfymeri är kanske att överdriva.

Jag tycker att man på alla skolor ska tänka på oss med astma och allergi och införa nöt och frö förbud. Kanske även parfym/rakvatten förbud. Man klarar sig utan det och skolan lider inte för att de gör det. Vi som har dessa problem kommer att bli tacksamma för att de bryr sig.

Ha det bra, vi får se om jag klarar min första dag på onsdag.

Kram Emmie

mera insänadare!

Vi är fortfarande på läger och dagarna frösvinner en efter en. Snart är det dags för ungdomarna att sätta sig på tågen hemmåt, men innan dess så gör vi alla vårat bästa för att ta vara på tiden som är kvar! Idag håller Ida och Fredrik i en temadag på gården, det är alltså en ganska ofysisk dag. Men det är bara bra, efter dagar fyllda av vandring, cirkusskola och klättring! I morgon väntar även det sista äventyret! Spännande! Men tills dess får ni nöja er med nästa insändare, skriven av Samira!

NEJ TILL RÖKNING I SKOLORNA! JA TILL ORPARFYMERAT!
Många av oss unga barn och ungdomar har olika typer av allergier och astma. Men vi vill absolut inte bli behandlade orättvist eller annorlunda på grund av detta. Man ska kunna vara i skolan utan att bli sjuk eller få astma anfall på grund av sin allergi. Man ska visa alla som går eller jobbar i skolan, både lärare och elever, respekt.
I vissa skolor finns det ett speciellt område där man får röka. Varför ska det vara så svårt att hålla sig till de speciella områdena? Ni kanske inte tänker på det, men för oss som har astma är det väldigt jobbigt med cigarettröken. Vi kan få ett anfall och måste åka in på sjukhus.
Många använder också mycket parfymer, starka dofter och medel som många doftöverkänsliga personer mår dåligt av. En del kan få eksem och andra allergiska besvär.
Försök därför att inte använda starka medel. Man kan städa så att alla kan trivas. Det finns en hemsida som handlar om parfymfria produkter (www.oparfymerat.se*), där borde alla gå in och läsa.
En annan sak är maten, det finns många barn och ungdomar som kan ha olika typer av allergier. Då är det bra att det finns någon bra kock som bör känna till hur man lagar allergikost, så att alla som är allergiska kan få njuta av maten på samma sätt som de andra.
Det är väldigt viktigt att man visar respekt mot varandra, och det viktigaste av allt: att man inte mobbar varandra, så att ingen behöver känna sig utanför.
Återigen: visa hänsyn, respekt och mobba ingen på grund av astma och allergi eller annat. Alla ska kunna trivas och må bra när de går i skolan. Ingen ska behöva bli sjuk. Använd oparfymerat!
Jag tycker att rektorer, sjuksköterskor och lärare borde lära eleverna att tänka på oss med astma och allergier. Det finns många olika sätt att få hjälp och stöd om man har astma eller allergi. Det finns Unga Allergiker, Astma och Allergiförbundet och andra förbund. Ta kontakt med något av dessa om du har frågor eller behöver råd eller tips.

Med vänliga hälsningar
Samira Kanat, som just nu befinner sig på Unga Allergikers sommarläger i Undersåker

* Unga Allergiker tar inget ansvar för informationen eller produkterna som finns på hemsidan.

Världens skolgång

Just nu är vi på läger i Undersåker och härom dagen så höll Jonna, som är en av ledarna, i en tema dag om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Dagen bestod av bland annat värderingsövningar, heta linjen, forumteater och kramkull. Den avslutades med en skrivarverkstad där ungdomarna i grupper om två eller tre tillsammans skrev en debattartikel eller insändare. De kommer efter hand att publiceras på bloggen med jämna mellanrum. Här kommer det första, skriven av Sandra med hjälp av Linus.

Världens skolgång
En tankeställare till alla er som klagar på skolan

Om frågan ställs till barn ”Vill du gå i skolan”? får man olika svar på olika platser i världen.
I Sverige går vi i skolan i 9 år, obligatoriskt, vilket vissa klagar på.
Om vi reser till Afrika och undersöker saken får vi helt annan respons. Utbildning där är något många drömmer om. En dörr in i en ljusare framtid och en bättre tillvaro.
Utbildning är mycket viktigt. Det är grunden till att ett samhälle fungerar. Bristen på utbildning och information i vissa länder har varit grunden för att fattigdom och farliga sjukdomar spridits.
Vi vill bara ge alla lite perspektiv. Vårt land ger oss gratis möjlighet till utbildning, många får aldrig den chansen. Ta till vara chansen, utnyttja den och slösa inte en endaste dag bort den!
Tack för oss.

Lägerpepp!!!

Just nu råder lugnet före storm på lägergården. På plats är vi, ledarcrewet! Och vi har fyllt våra dagar med allt ifrån att kolla upp området här omkring, dubbelcheckat allergilistor, handla mängder av mat, spelat fotboll och lärt om allt om första hjälpen. Till exempel kan det se ut så här när Fredrik har en smörkniv i handleden:

Annars så väntar vi bara ungdomarna just nu! I morgon bitti kommer vi stå på stationen med öppna armar och ta emot de! Hoppas att ni är förberedda på 10 äventyrliga dagar! För det är vi! :) Och ni andra, ni har väl inte missat att ni kan följa oss både via hemsidan, där lägerdagboken uppdateras, och även twitter? Gör det!

Sedan ett antal år tillbaka så avrundar jag sommaren genom att åka på läger. Under min uppväxt så har det varit allt ifårn ishockeyläger i Skåne och äventyrläger i Åre till UA-läger i Danmark och andra platser i Sverige! Och i år är det i Undersåker jag är! Det finns inte många saker som jag tycker så mycket om som att vara på läger. Stämningen mellan ungdomarna, de nya vänskapsband som knyts och häftiga upplevelser blir minnen för livet! Man kommer alltid hem med olika och nya erfarenheter i väskan, eller träningsvärk i benen, och det är det som får mig att varje år åka på ett nytt läger! Visserligen är jag inte deltagare längre, men jag har det lika bra ändå! När jag är på läger glömmer jag lite granna bort att det finns en värld utanför lägergården, att det faktiskt finns andra männsikor än deltagarna och ledarna och varje år är det lika jobbigt att åka hem, ta faväl och veta att det är ett helt år kvar till nästa läger. Att jag inom en vecka kommer besluta mig för att bygga upp och driva den perfekt lägergården när jag blir äldre är ingen nyhet, för det beslutar jag mig för varje år - och jag har aldrig varit ensam!
Så, just nu är jag ytterst förväntansfull inför morgondagen och är lite som ett barn innan julafton! Kan vi inte börja nu? Kooooom igen nu då!

//Joanna :)

Goda nyheter allesammans!

Årsmötet gick som på räls, hela 38 personer var med och tyckte till om vilka som ska sitta i styrelsen och vad föreningen skall göra för aktiviteter. Tillåt mig att presentera det nyaste tillskottet till UAs lokalföreningar, Unga Allergiker Värmland.


Så fort de har skaffat ett bankkonto kan vi betala ut 5000 kr i startbidrag som de kan göra roliga saker för. I verksamhetsplanen står nu bl.a. bowling, Bodaborg och paddling så förvänta dig roliga saker framöver om du bor i Värmland.
Vill du också starta en förening? Skick då ett mail till mig så hjälper jag till. Ladda även ner våra lokalföreningshandböcker. Där står all info du behöver för att starta och driva en lokalförening.

På väg mot Arvika

Hej alla UAare! Jag heter Simon och är UAs alldeles egna lokalföreningsombudsman. Jag hjälper våra kära lokalföreningar att anordna aktiviteter, hålla möten, skicka ut inbjudningar mm. För det mesta hjälper jag till från kansliet i Stockholm men ibland åker jag land och rike runt för att hjälpa till på plats. Som nu till exempel! Jag skriver detta blogginlägg sittandes på ett tåg mot Arvika. Imorgon skall jag hjälpa till att starta upp en förening som kommer att innefatta alla medlemmar i Värmland. Om allting går som vi har tänkt kommer snart alla värmlänningar att få ta del av UA-aktiviteter på lokal nivå. Jag informerar om hur det gick på årsmötet imorgon.

Klart slut

Attjo!

Nu har UA-bloggen gett mig stafettpinnen. För er som inte vet vem jag är så heter jag David Lindvall, är 14 år och sitter som suppleant i riksstyrelsen sedan 2008 (när jag sålde min själ). Jag bor mitt ute i Östersjön på Gotland i den eminent vackra staden Visby.

Jag är inte så värst allergisk, lite problem med pollen på våren och när jag käkar äpplen och apelsiner. Men vad vore världen utan allergiska reaktioner?
Nästa vecka är det ju läger uppe i Jämtland och jag har noga prickat av packlista och bankat in i mitt förvirrade huvud att jag inte FÅR glömma tågbiljetterna!

För övrigt läste jag en artikel i en dagstidning för inte så länge sedan att kraftiga äggallergiker inte kan erbjudas vaccin mot den Nya Influensan A/H1N1. Vaccinet tillverkas nämligen så att det viruset injiceras i hönsägg och sedan skördas ägget från proteiner som sedan används för att framställa vaccinet. Det betyder att det kan finnas inslag av ägg i vaccinet. Och alla allergiker vet ju att man inte gärna utsätter sig för att injicera allergen i kroppen. Inga-Lill Bjöörn på Astma- och Allergiförbundet hade uttalat sig men verkade inte så besviken över detta. Vad tycker ni, äggallergiker?

David

Stockholm - Världens mest tillgängliga stad 2010?

I förra veckan publicerade Dagens Nyheter en artikel om Stockholms tillgänglighetsarbete. Artikeln tar upp problematiken med att otillgänglighet inte räknas som diskriminering och beskriver att det tillsatts en utredning för att se om detta går att ändra på (går? det är väl bara att besluta, tänker jag...). Genomgående med artikeln är det eviga pratet om rullstolar och blindkäppar. Som vanligt nämns inte ett ord om astma eller allergi, trottoarer ska anpassas men lösning för allergiker i kollektivtrafiken lyser med sin frånvaro.

Men istället för att sitta och vara gnällig kanske man ska ta tillfället i akt att påverka samhället. Det är ju faktiskt Sverige som har ordförandeskapet för EU det här halvåret! *Funderar på möjliga vägar att få våra frågor att höras och synas*

Imorgon bär det av till London och där har de minsann bra allergimärkning av både livsmedel och på restaurantmenyer! Något vi borde införa i hela EU tycker jag.

/Fredrik

Nu var det visst min vecka att blogga lite..
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Just nu jobbar jag mest eller åker longboard inte något speciellt som händer liksom..
Mina föräldrar ar semester vilket innebär att dom bor på landet och jag hemma. Ganska skönt man får göra som man vill liksom.
Men igår tog maten slut och jag var tvungen att ta mej till en affär. Jag handlade de nödvändigaste så jag inte dör. När jag kom till det där kalla rummet där mjölk och sånt finns gick jag fram till de laktosfria grejorna tog en mjölk och gick vidare. Råkade pasera den vanliga mjölken och insåg då att bara för att jag är laktosintolerant måste jag betala dubbelt så mycket för mjölken. visserligen är det säkert en dubbel process att göra laktosfrimjölk men de är inte så att jag får högre lön bara för att jag inte tål mjölk så jag har råd att köpa en som är dubbelt så dyr. Så fort chefen kommit tillbaka från sin soliga semester ska jag lätt be om löneförhöjning så jag har råd att köpa mjölk resten av sommaren också!

Kram från lill fehler

En glimt ur min värld på UA kansliet

Oj… skall jag skriva en blogg… vad är en blogg… vad skall den handla om…? Många frågor har jag haft i huvudet men nu sitter jag här, lite skrämt, motvilligt men ändå ser jag det som en härlig utmaning. För jag gillar att göra nya saker… det kan vara en del uppförsbackar men när väl stigningen är på gång så känns det så himla härligt. Jag brukar lyssna på Sommarpratare i P1 och ur förra årets sändningar så berättades det om att för att hjärnan inte skall stelna till för fort så skall man helst göra något helt nytt varje dag. Så det här får min hjärna att jobba på åt rätt håll.

De senaste veckorna har jag haft fullt upp med att ta hand om anstormningen av nya medlemmar. För ett par veckor sedan skickade vi ut en information om vår fantastiska förening där alla kan var med gratis. Och vi har fått ett väldigt bra gensvar, flera både nya och gamla medlemmar vill vara med oss. Jag ser verkligen fram emot att vi blir större och större och kan på så vis påverka ännu mer. Även vårt erbjudande om ISA boken för bara 40 kr har slagit väl igenom. Vill du köpa en? Skicka e-post till info@ungaallergiker.se så kommer den inom kort.

Vad gör jag förutom tar hand om medlemsregistret? Jag arbetar med det mesta inom bokföring och löner. Såsom att göra den ekonomiska delen av årsredovisningen, redovisa till SFI (vår insamlingsverksamhet), bokföra alla verifikat som har kommit in, månadsavstämning av bokföringen, betala räkningar, löner och arvoden, kontrolluppgifter, skattedeklarera varje månad (vi betalar in skatt och sociala avgifter för de löner och arvoden vi betalar ut), anmäla rätt löneuppgifter till KP och Collectum, rapportera ev. längre sjukfrånvaro till Försäkringskassan, redovisa handkassan, beställa kontorsmaterial, skicka mätarställning över den förbrukning vi har haft på elen och kopiatorn, öppna posten, svara i telefon, kontorsstäda, vattna våra gröna växter… ja det är en del olika saker… men det är just det som är spännande och kul i liten förening… att man får göra så mycket olika saker.

Puh… ja det blev några rader i alla fall… och om en dryg vecka går jag på min sommarsemester… wow det är alltid lika härligt att se fram emot.

Så med de orden vill jag önska dej en riktigt skön sommar med massor av olika nya saker varje dag. Vi ses här snart igen.

Pia som sitter på Bondai Beach i Sydney, februari 2009

Sommar, sommar, sommar!

Det är vaaaaaarmt! För mig är det ett tydligt tecken på att vi nu övergått från sprallig vår till laid-back-sommar. Ett annat rätt uppenbart tecken kan vara täcket som klibbar ikapp med dina pollenkliande ögon när en envis sol strålat sig igenom diverse persienner för att väcka dig ur den tunga sömn som lite överdriven värme gärna för med sig. Och som vanligt får man ju inte klaga på att det är varmt eftersom man spenderat större delen av de senaste 8 månaderna med att beklaga sig över frånvaron av just den här värmen och solen. Så några klagomål är inte tillåtna för då riskerar man tvångsflytt till ett fiskluktande och kyligt nordnorge. Eller i alla fall lite sura blickar från alla sol-fascister som nu är i högform på stränderna i sina minimala badbyxor och solkepsar insmorda i olja.
Men det är väl helt okej det här med värmen så länge man får bada! Det är badningen som gör det hela värt, att stroppa omkring på stan utan närhet till vatten i 28-gradig värme är inte så ballt. Det vet ju alla. Jag var till exempel och badade idag vilket var ett mycket bra beslut ( trots 17-gradigt vatten, 11 svimmade 14 dog).

När jag var 4 år eller så upptäcktes det att jag var allergisk mot fisk och skaldjur (bland annat) vilket innebar köttbullar istället för fiskbullar i bamba ( det betyder skolmatsal och är inte slang utan ett riktigt ord), i alla fall när det inte var dillkött vilket var mycket mer av ett nerköp enligt mig. Jag var med andra ord för det mesta rätt nöjd ändå. Efter att antal år sa min läkare att det nog var safe för mig att testa att äta fisk igen, bara kolla vad som hände liksom. Aldrig i livet tänkte jag som ju vid det här laget utvecklat en stor motvilja mot allt som har med kombinationen hav och mat att göra. Hellre en kallsup än en slemmig torsk till middag! Inte så konstigt egentligen om man vet att något är farligt för en att man odlar lite hat mot det i brist på andra hobbies. Det är säkert mumsmums men det är total blockad på det, tack ska ni ha. Så vad göra? Jag kände hur mitt allergi-argument blev mindre och mindre hållbart med åren, jag trodde inte så mycket själv på det längre så då känns det ju dumt att påstå det. Och om man bara inte äter fisk utan anledning är man lite bortskämd. Precis innan jag började trean på gymnasiet flyttade jag hemifrån och hade plötsligt en efterlängtad frihet som kändes helt gränslös. Jag fick välja allt från mat ( makaroner och ketchup) till gardiner och när jag skulle göra mitt skolarbete ( på natten) själv. Och så blev jag vegetarian av bara farten. Hurra! Inte bara är vegetarianismen nånting som jag tror på och något som får mig att känna mig stolt över mig själv det var också en perfekt ursäkt för varför jag inte äter fisk ( tillochmed något som vissa människor blir helt impade av, som om det var svårt) . Fantastiskt. Alla nöjda och glada.

Numera har jag haft turen att slippa i princip alla mina matallergier och kvar finns endast minnen av de andra barnens avundsjuka blickar på min coola specialmat ( när det nu inte var äckligt dillkött) men även minnen av hur jobbigt det var när man ändå fick reaktioner. Istället drog jag på mig den här pollenallergin som plågar så många av oss vid den här tiden för bara några år sen ( kanske för min fisk/vegetarian-fint, somliga straffar ju Gud direkt)och fick behålla astman och pälsdjursallergin som tröst också. Tack för det. Så är det med det och även om vi allergiker har det riktigt skit ibland så finns det inget tuffare i mina ögon än människor som är glada och positiva trots motgångar ( det kan man väl kalla nära döden upplevelser?), håller huvudet högt, vägrar ta skit och bara ser möjligheter, inte hinder. Sådana människor som vi i UA med andra ord.

Snart är det läger ungdomar, vi ses där va?

Ida

Hata pollen gör man även i Japan

Sverige och Japan. Olika delar av världen med helt annorlunda kultur. Men en sak har vi gemensamt - vi är less på hösnuvan som våren för med sig!

Jag har tillbringat 10 månader i Japan. Jag har inte speciellt mycket allergier, trots detta hade de jag bodde hos svårt att förstå varför jag inte kan äta nötter och vissa frukter. I Japan är det inte så vanligt med allergier, speciellt inte födoämnes-allergier.

Att semestra i Japan som allergiker kan vara lite kämpigt ibland, eftersom alla inehållsförteckningar står skrivna med kinesiska tecken. Men ett bra tips är att kontakta någon som kan japanska, t.ex. Japanska Ambassaden i Sverige. Att översätta sina allergier till japanska underlättar mycket! Då kan man fråga om hjälp, bara man har med sig sin allergi-lista. Även om många japaner kan ha svårt att förstå sig på dina alleriger kommer de att hjälpa dig. Japaner är välldigt hjälpsamma och snälla!

Jag gick i en japansk gymnasieskola. Den med dammallergi har det inte lätt där kan jag meddela. I Japan finns det ingen städpersonal vid skolorna (förutom privatskolorna). Därför får eleverna städa hela skolan själv. Men det hela går mest ut på att dra runt dammet med stora golvmoppar. Och ordet "våttorka" är det nog ingen som förstår innebörden av.

Men när våren, med sitt underbara solsken och fågelkvitter, kom nalkandes hände det något konstigt. Helt plötsligt började nästan alla japaner gå runt med masker för ansiktet! När jag frågade varför svarade de "pollenallergi". Mina kompisar förklarade för mig att nästan var 3 japan lider av pollenallergi!

I stort sett tycker jag att det japanska samhället har mycket kvar att förbättra när det kommer till funktionsnedsättningar. Till exempel är bussarna små och trånga, och antagligen i stort sett omöjliga att komma in i om man sitter i rullstol. Det som var bra var att de hade många markeringar för synskadade nästan överallt. Det skulle nog kunna behövas mer av i Sverige. Jag tycker att vi ska lära oss av varandra!

Slutligen: Att åka utomlands under en längre period kanske låter jobbigt för den med astma eller allergi. Men om man planerar noga finns det många saker som kan göras i förväg för att underlätta sitt resande. Även om det kan verka läskigt att åka iväg tycker jag det är viktigt att man inte begränsar sig. Med bra planering och förforskning kan många problem lösas. Att utforska världen är något även för oss allergister!

Kram Nina

Marschen

Ett litet gäng från UA samlade i Humlegården igår vid 11 för att tillsammans med Tillgänglighetsmarschen skrika oss hesa över Stockholm.

Hes det blev jag nästan, och rösten sviktade när det skulle skrikas. Jag är helt enkelt inte van vid att skrika på stan.


Vi fick även äran att hålla ett litet pep-talk innan vi började, så jag och Sofia tog på oss det och höll ett kort litet tal innan vi lämnade över till Unga Synskadade. Jag hoppas att vårt budskap gick fram och att fler har blivit uppmärksammade på vår problematik med astma och allergi.


Allt som allt var marschen mycket lyckad och jag hoppas att den var lika bra i de andra städerna.

Kram Erika

En utbildning, eller två?

Jag har det senaste året gått en utbildning genom Unga Allergiker kallad Ung Med Makt, UMM. En riktigt bra utbildning/mentorsprogram för unga i ledarposition.
På min ”fritid” läser jag även på Umeå Universitets program för Internationell Kris och Konflikthantering, IKK.

Två utbildningar med olika fokus men med liknande modeller. Hur tänker jag nu?
Jo det finns nämligen ett antal modeller kring hur en organisation är uppbyggd, hur förhandling/feedback (i stort sett samma sak, tro’t eller ej) fungerar samt hur vi kan hantera konflikter som uppstår.
UMM med fokuserar mer på människan i organisationen och hur du som ledare påverkar och kan förändra en situation medan IKK ser det hela i ett större perspektiv med stater/organisationer som utgångspunkt.

Att ha gått dessa två utbildningar och samtidigt vara aktiv i UA har gett mig oerhört mycket som person och som ledare. I de två utbildningarna har jag mest varit förvirrad. Det har varit svårt att separera UMM från IKK och tvärtom. På föreläsningar i UMM har jag ibland suttit och tänkt det här är väl en självklarhet eller det här har vi redan gått igenom. Och det är exakt samma tankar som jag haft på föreläsningarna i Sollefteå. Mest extremt var det i vintras då vi hade en kurs i Organisation, ledarskap och förhandling under osäkra villkor, hmm… min vardag. Under den kursen hade jag riktigt svårt att separera mitt ideella engagemang, UA och studierna från varandra. Kanske lika bra, det blev ju inte så mycket att tänka på då, allt var ju trots allt sammankopplat.

Jag kan i vilket fall som helst säga att jag efter två år på IKK och ett genomfört mentorsprogram (UMM) har utvecklats som människa och inte minst som ledare.

Mvh
Erika Sohlberg, vice förbundsordförande

Gör din röst hörd!

På lördag (13 juni) är det dags för tillgänglighetsmarschen! En chans att visa Sverige att otillgänglighet kanske också kan klassas som diskriminering.

Enligt marschens hemsida kommer marschen äga rum i inte mindre än 25 (tjugofem!!!) städer nämligen: Borlänge, Eskilstuna, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Karlskoga, Karlstad, Kumla, Ljusdal, Luleå, Malmö, Norrköping, Sandviken, Skövde, Stockholm, Strömsund, Sundsvall, Uddevalla, Umeå, Vänersborg, Växjö, Örebro, Örkelljunga och Östersund. Bor du i eller i närheten av någon av dessa orter som uppmuntrar jag dig att kolla upp tider och platser för att visa ditt engagemang!

I Stockholm kommer representanter från riksförbundet och UA Stockholm finnas på plats, vill du också vara med?
Då är du välkommen att möta oss i Humlegården kl. 11.00 vid den fina UA-banderollen (svart bakgrund och vit text), skicka gärna ett mail till Sofia (sofia.fehler@ungaallergiker.se) så håller vi utkik :)
Kika även på UA's hemsida för mer information.

Mvh
Erika Sohlberg, vice förbundsordförande

Din chans att göra skillnad!

Du glömmer väl inte att rösta i EU-parlamentsvalet på söndag?

På söndag, den 7:e juni, hålls ett mycket viktigt val i Sverige och EU. Då väljs nämligen våra EU- parlamentariker som ska bestämma i EU fem år framåt, för vår räkning.

Visste du till att 6 av 10 beslut som gäller i Sverige fattas i EU? Bara var fjärde person som röstade i förra EU-parlamentsvalet var under 25 år. Medelåldern på våra EU-parlamentariker är idag över 50 år. Dags för en förändring och förnyelse, eller hur?

Eftersom Unga Allergiker är partipolitiskt obundet tänker vi inte föreslå vilket parti du ska rösta på, det är upp till dig. Det viktiga är att du som ung tar din chans att delta i demokratin, alla ska ha möjlighet att vara med och påverka.

Älskar du EU? Eller hatar? Har du någon åsikt om varorna du handlar i butiken? Om priser på varor och tjänster? Vill du ha hårdare krav på utsläppen? Har du någon åsikt om hur och på vilket sätt EU lagstiftar om din Internetanvändning? Finns det frågor som du brinner för? Vill du ha förändring? Åtgärder, nu? Välj en ledamot som tänker som du och det du vill ändra på i samhället kan förverkligas. Det är det som är demokrati. Du gör skillnad.

Röstar du inte har du ingen rätt att klaga efteråt!

Vi har också blivit inbjudna av ungdomsminiser Nyamko Sabuni att göra ungdomars röst hörd, på www.framtidsfragan.se Där kan även du som inte är röstberättigad skriva om dina åsikter och synpunkter på sådant som rör dig och din vardag.

Så oavsett ålder har du nu din chans att göra skillnad! Berätta för politikerna vad som är viktigt för just dig!

Helgkramar från Madde

Allergibarn?

Såhär i semestertider tänkte jag på en annan intressant aspekt när det gäller att resa med de dolda funktionshinder som många i vårt riksförbund lider av. Nämligen problemet med att hitta ett bra boende. Utomlands finns sällan samma hårda reglementen och krav på inomhusmiljön som vi har i gamla Svedala. Exempelvis ses i flera länder fortfarande heltäckningsmattor som något exklusivt. Daglig städning och rökförbud inomhus är inte alltid en självklarhet. Mögel- och fuktsanering högprioriteras sällan. Klimat, luftföroreningar och pollenhalt är annat som kan påverka astmatiker och allergiker negativt på semesterresan. För att inte tala om bristfällig, eller i vissa fall obefintlig, ventilation…

Som av en slump träffade jag häromdagen kommunikationschefen för resebyrån Ticket, Martin Durnik. Det är han som är ansvarig för informationen såväl internt i företaget som utåt mot resenärerna och hotellen. Bland annat dryftades frågeställningar om researrangörernas insikt och kunnande på olika semesterresmål om astmatiska och allergiska problem. Det är ju relativt lätt att se att en rullstolsburen behöver en ramp för att kunna ta sig in till hotellet medan det inte är fullt lika synligt att en astmatiker inte kan stanna inne på hotellet på grund av att det serveras jordnötter. En klok man sa en gång ”Många funktionshindrade har svårt att ta sig in i lokalen. Vi astmatiker och allergiker har svårt att kunna stanna kvar i lokalen.” Tänkvärda och kloka ord.

Martin Durnik har själv en son med födoämnesallergi, vilket gör honom väl insatt i problematiken att resa med allergi. Krävs det att högt uppsatta personer har någon i sin omgivning som de bryr sig om som är allergisk, för att de ska fatta vad vi pratar om?

Tänk om alla de 18 ministrarna som skall väljas i det stundande EU-parlamentsvalet hade svårt allergiska och astmatiska barn. Hade allergipolitiken sett annorlunda ut idag då? Hade reglerna varit hårdare och vi mått bättre? Hade våra förutsättningar som unga med dolda funktionshinder varit bättre, än de är idag?

Nej, det är dags att vi kräver en bättre tillvaro! Våga ställa krav på din omgivning för att du ska må bra!!

Eder krävande
vikarierande generalsekreterare Madde

Nej tack, jag tål inte!

Hur många gånger under sin livstid har man som födoämnesallergiker yppat den frasen? Och hur många gånger har folk trott att man bantar, är vegetarian eller helt enkelt inte tycker om deras fantastiska kardemummabullar? ”Men de är ju jättegoda, klart du måste smaka!” Eller ”men lite kan du väl ta, det är ju bara ett ägg i”.

Jag har sedan födseln varit ett överkänsligt barn med diverse olika allergier såväl mot en mängd födoämnen som mot pälsdjur och pollen. Astma, eksem och rinnsnuva tillhör vardagen. Det som jag ändå tyckt, och fortfarande tycker, är besvärligast är det här med maten. Det är ju en omöjlighet att se om kycklingen är stekt i smör eller om kakorna innehåller ägg. För att ta det säkra före det osäkra väljer jag ofta att säga ”nej tack”, med eller utan ”jag tål inte” som tillägg.

Det kan vara lagom svårt att gå in på en restaurang eller ett café i Sverige och fullt ut kunna lita på att maten är helt ”allergisäkrad”. Att få stressad restaurangpersonal att förstå vikten av att använda rena redskap och stekpannor vid tillagning kräver en stor portion tålamod. Än värre kan det vara att få till god och varierad allergikost, det finns väl inga alternativ till mjölk eller grädde? Jo, jag vill också ha sås!!

Ännu svårare har jag upplevt att det vara att få bra allergikost utomlands. Ett problem som jag tydligen delar med andra. I alla fall med Ted Wallmansson, en nittonårig grabb från Borås som skrivit boken ”No thanks, I´m allergic”. Den innehåller frasen ”Nej tack, jag är allergisk” på inte mer än 37 olika språk, tillsammans med en förklarande text på många olika språk om vad det innebär att vara allergisk mot nötter, laktos och gluten.

Kanske kan vara en smidig liten hjälpreda att ta med i resväskan på nästa utlandsvistelse, för att underlätta en smula för oss födoämnesallergiker?

Eder tillgivna

vikarierande generalsekreterare Madeleine

Allergi Alarm! Lyssna på signalerna!

Idag hade vi Friidrottstävlingar och jag var verkligen peppad inför dagen. Det jag inte visste var att min dag inte skulle bli som jag hade tänkt mig.
Under den helg som var, var jag redan då nersatt i min Astma. Jag fick ta en massa extra medicin.

Jag skulle springa 60m och 100m när jag kände mig lite krasslig, men jag sa till mig själv att jag skulle fixa det! Där hade jag fel.

Efter ca en kvart låg jag längst upp på läktarna och chippade efter andan. Jag hade redan då tagit min ventolin. Några kompisar till mig såg att jag behövde hjälp och hämtade min lärare. Han agerade snabbt och fick fram mina kortisontabletter. Han ringde sedan min mamma och frågade vad han skulle göra. Mamma kastade sig in i bilen och hon sa att om jag inte svarade på medicinen om ca 10 min skulle de ta min anapenspruta. Det skulle ta 20 min innan hon var hos mig.

Jag svarade inte på medicinerna och de satt pennan på mig, samtidigt kom min mamma. Hon ringde efter en ambulans eftersom att jag inte blev bättre av sprutan. Det fanns inga lediga i Karlskrona så de var tvugna att köra från Ronneby som ligger en halvtimme där ifrån. Men vi hade turen att en ambulans i Karlskrona blev klara innan de från Ronneby hunnit fram och de kom dit på en gång.

Jag fick hjälp med andningen och när de skulle sticka mig fick de inget blod eftersom att jag var rejält nerkyld. Jag lastades in i ambulansen medans min oroliga klasskompisar tittade på.
Inne i Ambulansen blev jag en aningen sämre och han som var inne hos mig (den söta) satt en spruta till, denna gången i magen, jag överdriver inte om jag säger att nålen var 1 dm lång! Det gjorde väldigt ont!

När vi kom in på barnavdelningen mådde jag redan bättre men jag fick fortfarande hjälp med andningen.

Nu sitter jag här och mår hyfsat bra. Jag fick komma hem efter en timme eftersom att jag bor så pass nära.

Man kan inte alltid lita på sina mediciner att de ska fungera, och man måste lyssna på de signaler som kroppen ger en!

Kram Emmie

Doft i skolan

Halloj alla underbara allergiker och andra människor som bryr sig om att vi finns!

Idag tänkte jag ta upp att alla tonåringar och många vuxna har alldeles för mycket spray, parfym och rakvatten på sig. Som idag t.ex. då jag kom in i skolan och hamnade rakt i ett fält med spray och parfym. Jag kunde inte andas och fick springa hostande genom molnet för att ta mig till mitt skåp. Det är inte första gången detta händer och jag brukar tåla en mindre mängd doft när jag själv använder det. Men när det blir för mycket så reagerar jag.

Varför kan man inte ta lite på morgonen så att det värsta oset är borta innan man kommer till skolan och varför ska man spraya sig i skolan?!
Vi som är allergiska är inte ett problem i samhället utan det är de som utsätter oss för fara som är det stora problemet! Så till alla er som inte visar hänsyn till oss, börja med det nu!

Kram Emmie

Senaste nytt från UAs kansli där dagens möte precis har avslutats! Alla som är allergiska mot mustacher får blunda nu.

Idag har vi jobbat riktigt bra och fattat många tuffa beslut. Då förtjänar man lite mustach.

Peace!